For permission to use photo or for more information about wolf photographs please write
Monty Sloan / Wolf Park

Vildsvin lika farlig som varg.

En ny sammanställning av statistik från försäkringsbolaget Agria, visar att vildsvinen i de län där dessa finns är orsak till lika många försäkringsfall rörande hundar som vargen är i varglänen.
Samtidig visar statistiken att trafiken är mer än sex gångar farligare för lösspringande hundar i varglänen än vargen.
Dessutom har vildsvinskadorna ökad sex gångar mellan perioderna
2007-2009 och 2010-2011.

Vad Agria har gjort är att jämföra statistik från "varglänen" Dalarna, Värmland och Gävleborgs län med statistik från Skåne och Södermanlands län där det finns stora populationer av vildsvin.

I tabellerna härunder visas antal anmälde skador per 10 000 försäkrade hundar.

I Sverige räknar man med att det finns 800 000 hundar totalt.
Om vi utgår ifrån att det inte finns någon större skillnad mellan antal hundar i förhållande till befolkningen i de olika län betyder det att det finns 70 300 hundar i de nämnde varglänen och 120 000 hundar i vildsvinslänen.
Om vi även utgår ifrån att Agria har samma marknadsandel i de olika län och vi applicerar Agrias siffror på antal hundar i de två områden, får vi följande siffror

Som syns finns det en ganska så bra överensstämmelse mellan dessa två tabellerna i fråga om summan av registrerade skador.
De avvikelser som finns beror bland annat på att Agrias marknadsandel skiljer mellan de olika län, att antal hundar inte exakt speglar befolkningsstorleken i länen samt eventuella avrundningsfel.

Men avvikelserna är inte större än att det kan användas för att beräkna det totala antalet hundar som skadas eller dödas av de olika orsakerna i Sverige, vilket visas i tabellen härunder.

En jämförelse med tidigare statistik gällande hela Sverige där endast jakthundraserna var inkluderade, visar på samma siffror i fråga om drunkning, varg och skjutvapen.

När det är fråga om trafiken ser vi en fördubbling. En stor del av de trafikrelaterade hundar är så klart jakthundar då dessa i större utsträckning utsätts för riskerna med trafiken, och det är inte helt orimligt att tro att halvparten av de trafikskadade och dödade är jakthundar.

När vi sedan ser på de hundar som råkat ut för vildsvin, ser vi att siffrorna har fyrdubblats.
Troligen är merparten av dessa jakthundar, och ökningen i statistiken från
2007-2009 rörande jakthundar till de värden som redovisas på denna sida, stöds av Agrias statistik som visar på en sexdubbel ökning mellan de två perioderna.
>>>

Anmärkninger till statistiken:

1. Stort mörkertal vad angår vildsvinrelaterade skador. Enligt Agria: När det gäller antalet hundar som skadas av vildsvin rymmer det ett stort mörkertal – större än för de övriga djurskadorna. Vanligt är att de skador hunden får av vildsvinen anges som sårskada eller bitskada. Vildsvinsskador kan även ingå i gruppen "skadad av vilt". Den statistiken vi har för vildsvin kan därför sägas vara toppen på ett isberg.
2. Diagnosen "Skadad av vilt" har utlämnats här då den endast fanns registrerat för varglänen.
   Enligt Agria: Statistiken baseras på de diagnoskoder som veterinären skickar till Agria. Exakt vilket djur som orsakat hundens skada framgår inte. Det kan handla om älgar och hjortdjur, men även rävar och vildsvin.

Länka till detta: >>>

Relativ risk

En term som har blivit populär bland vargmotståndare, för att "bevisa" att varg är en större risk för jakthunden än trafiken, är termen "relativ risk".

Går i korthet ut på att antal trafikdödade hundar dividerat med antal bilar jämförs med antal vargdödade hundar dividerat med antal vargar.
Enligt dessa personer är en låg relativ risk att föredra för den som vill släppa sina hundar lösa i skogen.

Exemplet härunder visar hur stolligt det resonemanget är.

Fakta är att risken för den lösspringande hunden är större i revir A än i revir B, och risken för att hunden dödas i trafiken är större än att få den dödad av varg, även om man jagar i rovdjurslänen.

Viltskadestatistik 2011

170 får blev dödade av varg i rovdjurslänen 2011 och 156 får i södra Sverige.
Av dessa 156 blev 96 dödade i Östergötland 26 i Kalmar samt 26 i Kronobergs län.

Det är en kombination av enstaka vargar i områden där det inte finns så mycket rovdjursstängsel samt många vargar i områden där det fortfarande finns djurägare som inte tar sitt ansvar, som är orsaken till dessa siffror!

Därutöver dödades det 3 nöttdjur medan getter och hästar lysade med sitt frånvaro.

Även antal hundar som dödats av varg var 2011 21 alltså en liten ökning från 2010 men sedan ska man helt tillbaka till 2006 för att hitta ett lägre antal.
Eftersom det är fråga om ett litet antal så spretar antalet mycket från år till år och enstaka hundovänliga vargar får därmed större genomslag i statistiken.

Fortfarande ett lågt antal vargdödade
hundar.

Under 2011 har 23 hundar dödats av varg i Sverige.
Det är en mer än förra året då 20 hundar dödades, men samtidig måste man helt tillbaka till 2004 för att hitta ett lägre antal. Då var det 16 hundar som dödades av varg i Sverige.

Totalt för Sverige och Norge var det fråga om 28 hundar som dödades av varg under 2011.
Löpande uppdatering för 2012 finns här >>>

De större jakthundrasers utveckling

Det finns många som inget hellre vill än förklara nergången i registreringssiffror för de olika jakthundraser med vargstammens ökande tillväxt och utbredning, men den förklaring håller inte om man kritiskt granskar dessa över tid.

Storleken på nedgången för vissa raser motsäger klart att vargen är enda eller största orsak, eftersom den är så pass stor att den inte bara kan härledas till de områden som berörs av vargförekomst, men även måste beröra vargfria områden av Sverige.
Dessutom har den största minskningen varit under 90-talet då vargstammen var som minst och yttermera har registreringssiffrorna för båda Råghund och Jämthund ökad en del runt sekelskiftet.

Om man detaljstuderar diagrammorna härunder där de röda kurvor visar det 5-åriga löpande medelvärdet för rasen, så ser man att det genomgående för Hamiltonstövare, Drever och Normalstor Strävhårig Tax har varit så att registreringssiffrorna för dessa raser har minskad kraftigt under hela perioden, dock tycks denna minskningen varit störst under 90-talet.
Finnstövarens registreringssiffror har minskad lita dock mest under 00-talet.
Även Gråhundens registreringssiffror tycks ha minskad mest under 90-talet, och är i dag nere på omkring 1/3 del av vad den var under periodens början.
Registreringssiffrorna för Jämthunden visar en viss ökning omkring sekelskiftet, men är igen på väg neråt, utan dock att helt ha nått ner till de lägsta värden som vi hade på sen 90-tal.

Förklaringen till den största nedgången måste därför sökas någon annanstans än i vargfrågan, om det nu är i att nya raser blivit mera populära eller att de gamla jaktformer inte längre är så tilltalande för dagens jägare.
Men den diskussion lämnar jag med glädja åt andra.

Under 90-talet låg registreringssiffrorna för Finnstövare runt 650
för att sedan minska något under 00-talet.

Registreringssiffrorna för Hamiltonstövare har minskad dramatiskt sedan början av perioden, dock tycks minskningen vare på väg att plana ut

Minskningen i registreringssiffror för Drever var som störst under
90-talet för att vare på väg att plana ut omkring sekelskiftet.
Minskningen tog fart igen under det senare 00-talet.

Registreringssiffrorna för normalstor strävhårig tax
har minskad kraftigt under hela perioden.

Under tidig 90-tal var minskningen i registreringssiffror för Gråhund
som störst, med en liten uppåtgående trend på tidig 00-tal
för sedan igen minska och sedan plana ut på sen 00-tal.

Registreringssiffrorna för Jämthunden ökade en del från mitten av 90-talet och fram till omkring 2003 där de igen började minska något.

Rekordlågt antal vargangrepp på hundar 2010

Under 2010 finns det endast registrerat 21 angrepp på hund i Sverige, varav 20 resulterade i att hunden dog.
Man ska helt tillbaka till 2004 för att hitta ett lägre antal angrepp (14) och tillbaka till 2006 för att hitta ett lägra antal vargdödade
hundar (16).

Antal vargangrepp på hund, antal vargdödade hundar.

Varg är en större trafikfara än älg!

Varg är nästan 2 gångar farligare för bilisterna än älg!
Man behöver ju inte vare speciell klyftig för att förstå att detta påstående antagligen inte är sant, för det låter ju helt orimligt och ser man på statistiken över viltolyckor uppdelade på viltart, så framgår det helt klart att många gånga fler olyckor är orsakad av älg än av varg.
Men ändå är det ett helt korrekt påstående,
om vi ser på det med Svenska Jägareförbundet (SjF) ögon.

När det för en tid sedan kom fram att fler jakthundar sköts av jägare än det dödades av varg, gjorde SjF en egen beräkning som visade att vargen var 1700 gånga farligare för jakthundarna än jägarna, och den gick till såhär.

Under ett antal år hade 80 jakthundar dödads av varg och 135 skjutits av jägare, och samtidig hade antal vargar under dessa år varit omkring 100 och antal jägare 290 000.
Med andra ord gick det 2150 jägare på varje skjuten jakthund men bara 1,25 vargar på varje vargdödad jakthund, och dividerar man 2150 med 1,25 så blir resultatet att vargen ju måste vare 1 700 gånge farligare för jakthunden än jägarna.

Använder vi samma kreativa beräkningsmetod och logik på viltolyckor som varit under 2008, med 5118 viltolyckor med älg och 6 med varg, och med omkring 300 000 älgar och 200 vargar i Sverige, så ser vi att det går 59 älgar på varje älgkrock medan det bara går 33 vargar på varje trafikolycka med varg.
Alltså är vargen en 1,8 gånga större trafikfara än älgen.

Svenska Jägareförbundet har alltså tagit fram ett mycket "intelligent" och otrolig "begåvat" sätt att se på saker och ting på, som är ett verkligt användbart värktyg för alla som ska ta något beslut utifrån de risker som finns, och detta bör vi alla vare mycket tacksamma för.

Ett aktuellt exempel nu här i sommartider med åska och svininfluensa hängandes över huvudet, är att jämför risken för att dödas av det ene eller det andra utifrån hur många influensavirus som frigörs i bara en nysning och hur många gånga åskan slår ner under ett helt år.
Med denna beräkningsmetod är ju åskan tusen om inte miljoner gånga farligare än svininfluensa, och man förstår ju att landstingen nu slösar bort de 2-3 miljarder kronor som man tror att vaksineringen mot svininfluensa kommer att kosta. Pengar som i stället borde ha lagts på lämplig personskyddsutrustning mot åska, såsom åskhjälm (på engelske Tin foil hat) eller liknande.

Det andra problem som vargen ställer till med, är det mest allvarliga av dom alla.
Detta till trots är det mycket få som vågat ta upp det, oaktat att det gör sig pinligt påmint nästan varje dag i tidningarnas bevakning av rovdjursfrågan.
Det drabbar visserligen inte vanligt folk och vanliga företag och organisationer speciellt mycket, men de olika politiska partierna och våra två jägareförbunds lokalavdelningar i vargområden har helt klart drabbats både mycket hårt och mycket brutalt.
Den som inte bara var först med att uppmärksammade detta, men även själv var ett lysande symtom på att hans parti var hårt drabbad, var den tidigare riksdagsman och Folkpartisten Runar Patriksson från Töcksfors i Värmland.
Enligt honom gjorde vargen det svårt för företag att rekrytera kunnig och kompetent personal till bygden, och det är precis på den punkten att vargarna har ställd till med så mycket elände både inom Svenska Jägareförbundet och inom Jägarnas Riksförbund.

Och man kan ju undra om det inte även finns stora mängder med vargar i skogen runt Svenska Jägareförbundets kontor på Öster Malma, för det är där de begåvade människorna sitter, som tänkt ut att vargen är 1 700 gånga farligare för jakthunden än vad jägaren är, trots att fler hundar skjuts av jägare än vad som dödas av varg.

Hundstatistik >>>
Vargen farligare än jägaren >>>
Viltolycksstatistik 2008 >>>
 

Länka till detta >>>

Vem lägger ut gift i naturen?

Vem lägger ut gift i naturen i syfta att döda varg?
I fråga om illegal jakt på varg utanför renbeteslandet, pekar det mesta i en och samma riktning, både vad angår medel, motiv och möjlighet, vilket Brottsförebyggande Rådet klart visat i sin rapport "Illegal jakt på stora rovdjur – Konflikt i laglöst land?".
Enlig den rapport är det inom jägarkollektivet som förövarna bör sökas.
Det finns även fakta som klart pekar i den riktningen, när det kommer till frågan om giftåtel.

Fälla för björn som hittads i renbetesområdet.
Gillrad med kött och bundet till ett trä.
När björnen drar ner lappen för att komma åt köttet,
så spetsas den på armeringsjärnen.  
Gravt sjuka människor som tänkt ut ett sånt vidrigt tortyrredskap.

I Norge har fyra personer under de senaste åren blivit dömda för utläggning av gift i syfte att döda varg.
Alla dessa fyra har det gemensamt att jakt med hund är en stor del av deras liv.
Två personer, 48 och 39 år gamla, som dömdes i två instanser för att ha lagt ut kött innehållande giftstoffarna carbofuran og warfarin i området runt Sør-Odal, beskrivs som ivriga jägare som driver jakt delvis professionellt.
48 åringen som blev fråndömt rätten att bedriva jakt i fem år, arbetade samma år, efter det att han blivit dömt för brottet, som jaktledare för en större markägare, Nils Cato Aal, som bland annat säljer exklusiva guidade jakter på älg till många av toppnamn inom Norsk finans och kändisvärld .
48-åringen blev även dömt att betala 30 000 i böter till statskassen.
En annan ivrig och erfaren jägare från området, Ole Magne Skarphol, startade en insamling inom jägarkollektivet i Odal, som betalade ut ett inte känt belopp till de två dömda jägarna.

Juli 2000 hittade man flera köttbitar preparerat med det mycket giftiga insektmedel isofenfos i området kring Aurskog-Høland.
Två jägare, 62 och 68 år, båda hemmahörande i området, dömdes sedan till 30 dagars betingat fängelse vid Nes herredsrett för brottet, men 68 åringen blev sedan frifunnit vid Borgarting lagmannsrett, medan straffet där blev skärpt till 21 dagars obetingat fängelse, fråndömelse att bedriva jakt och fångst under två år och 3000 kronor i rättegångskostnader för 62-åringen, som var den man hittade fingeravtryck efter på en plastpåse med förbindelse till brottet.
Mannens överklagelse till Högsta Domstolen blev avvisat.

Upphittade giftåtel i vargområden 2009 Elverum Norge Alfaklorolyse 2008 Ore Älv Cyanid 2008 Fåsås fäbod Dalarna Cyanid och Warfarin 2008 Furudal Dalarna Cyanid 2005 Malung Dalarna Glykol 2003 Furudal Dalarna Cyanid 2003 Glaskogen Värmland Warfarin 2003 Åmot Gävleborg Glykol 2002 Kongsvinger Norge Carbofuran og Warfarin 2001 Sör Odal Norge Carbofuran og Warfarin 2001 Koppang Norge Isofenfos 2001 Setskog Norge Isofenfos Källor: Viltskadecenter Rapport 1/2008 tabell 5 sida 24 Diverse tidningar

Opinionen inom jägarkåren lokalt inför, under och efter domsförhandlingarna var mycket hatisk, med stöd för de tilltalade och mot polis, myndigheter och mot det vittne som sett båda männen i området där giftåtlarna senare blev funna.  Så här skriver försteadvokat Rune B. Hansen på Norske Økokrim:

"Personen som opprinnelig tipset om giftutleggingen i Setskog har fått merke dette. Han har mottatt en rekke sjikanøse telefonsamtaler, blitt hengt ut i lokalavisen og endog funnet begravelseskrans i sin oppkjørsel. Politiet må være klar over hva et vitne i disse sakene risikerer av sosiale sanksjoner og utfrysning. Selv om ingen i jegermiljøet i Setskog sto frem og støttet giftutlegging, rammet vreden i lokalmiljøet hovedsaklig politiets kilde og ikke siktede."

Som det framgår här, så finns samtliga de skyldiga till dessa brott inom jägarkollektivet och dessutom har de skyldiga fått både stöd för sina brott från jägarkollektivet genom pengainsamlingar men även genom hot och trakasserier mot de som ställd upp som vittnen, och fortsatt förtroende och acceptans för de dömda både i den lokala jägarmiljö och från de markägare som anställer dessa jägare som jaktguider.

Jägare, renskötare och markägare
måste också ta ett ansvar

Så här skriver Brottsförebyggande Rådet i sin rapport:

"När vi genomfört undersökningarna har kritik ofta riktats mot oss att vi pekar ut och svärtar ned jägarkåren. Vi har hela tiden varit mycket noga med att betona att gärningspersonerna består av en mycket liten grupp.
Våra kritiker borde i stället ta till sig att denna lilla grupp finns inom de egna leden. Det är inte några utomstående personer som ägnar sig åt illegal jakt. Ser vi till de meddelade domarna, oavsett om de är fällande eller friande, är gärningspersonerna jägare, markägare eller renskötare.
Majoriteten av de personer som figurerat i förundersökningarna har löst jaktkort.
Det tål att upprepas, genom lagakraftvunna domar, med de höga beviskrav som domstolar prövar ansvarsfrågan i brottmål, har jägare, markägare eller renskötare fällts till ansvar för grova jaktbrott på rovdjur.
De genomgångna förundersökningarna, som uppgår till 344 stycken, motsäger inte en verklighet där personer på lokalorten begår brott och att de går att söka i samma led som de som hamnat inför domstol, det vill säga jägare, markägare eller renskötare. Den illegala jakten är därför en fråga och ett ansvar för jägarna, renskötarna och markägarna som kollektiv, inte minst för deras organisationer."

Men tar organisationerna sitt ansvar?

Ett tydligt exempel på att man inte gör det, är när det i Värmlands Folkblad rapporteras om två hundar som döda efter att de ätit något de hittade i skogen, så gör Jägareförbundet Gunnar Glöersen allt för att låta läsarna förstå att han är mycket osäker på att det finns några fall alls där någon lagt ut gift i naturen för att döda varg.

"– Det finns ett par fall i Dalarna tror jag och kanske något i Värmland där någon lagt ut gift" 

"Tror jag" och "kanske".
Det är direkt tragiskt när sånt kommer från den figuren.
Han, Gunnar Glöersen är rovdjursansvarig på Svenska Jägareförbundet, han var Jägareförbundets representant i den statliga rovdjursutredning och han är Jaktvårdskonsulent och besiktningsman på Länsstyrelsen i Värmland med vilka han har kontakt nästan dagligen.

Och han vet inte, vad alla andra med den bakgrund skulle veta, nämligen att det varit många sådana fall, och det i både Värmland och den närmaste omgivningen.
I alla fall är det vad han försöker att pådyvla läsarna.
Han borde, om han och hans förbund hade tagit på sig något ansvar alls för att bekämpa denna kriminella verksamhet, i stället ha sagt: 
–Vi har haft flera fall med förgiftade åtel Dalarna och i andra län och minst ett fall här i Värmland samt flera precis på andra sidan om landsgränsen!

Vidare så står det i BRÅs rapport:

"Ska den illegala jakten minska och ska diskussionsklimatet sansas, måste de etablerade jägarna, renskötarna och markägarna ta sin del av ansvaret och både centralt och lokalt isolera dem som begår brott. Med en förändrad rovdjurspolitik där statsmakterna går dessa grupper till mötes bör det vara fullt möjligt att få organisationerna att bli aktiva brottsförebyggare. Hur jägarorganisationerna väljer att skildra rovdjursfrågan har också betydelse för den illegala jakten."

Och det är precis här Jägareförbundets Gunnar Glöersen återigen visar vad han, hans förbund och stora delar av jägarkåren egentligen går för.

• Man tar inte sitt ansvar för frågan.
• Man gör intet för att isolera de personer som utför dessa brott.
• Man gör intet för hjälpa till att sätta dessa kriminella individer bakom lås och bom, tvärtom.
• Man förklenar problemen med den illegala jakten och de fall med giftåtel som bevisligen har varit.

Men Brå är också på villovägar, för trots att myndigheterna gick de lokale jägarna tills mötes med tillstånd till skyddsjakt på en varg i området, så sköts en varg olagligt i Äppelbo innan ens skyddsjakten börjat och trots att Alliances har lovat att förändra rovdjurspolitiken och den statliga utredaren gick helt på jägarnas linje, så fortsätter en liten grupp inom jägarkåren att lägga ut giftåtel.

Och denna lilla grupp inom kåren kommer att fortsätta med detta tills det att sista vargen har försvunnit eller tills det att jägarna bestämmer sig för att sätta ner foten ordentligt och börja skaka bort dessa vidriga löss som i dag finns i jägarpälsen .

Två citat från jägare, hämtat från Brås rapport som illegal jakt, som visar att många jägare troligen känner till fall av illegal jakt men inte törs berätta eller mer eller mindre stödjar ett sånt beteende.

Oscar: I mitt jaktlag är vi 30 man och när vi är ute och jagar säger vi ju
ingenting men i stugan på kvällen så… Och då är det ju så att de mest aggressiva de hörs ju hela tiden och de andra de tiger… För att man är rädd…
Rädd för att visa sin åsikt. Så starkt är det. Om du skulle sitta med så skulle du kunna tro att det bara är jag som är av annan åsikt, men om du sedan pratar med enskilda jägare ja, då tycker de kanske att vargen ska få finnas om det ändå går att fortsätta att jaga. Men det vågar de inte säga. Man är rädd för att bli utfryst.
Vuxenmobbing finns ju överallt.
Normen är att man som jägare ska vara mot vargen och mot rovdjurspolitiken.
Rovdjur är ett hot mot jakten och det är en inskränkning. Jag har flera kompisar som jagar på andra ställen och som har ett jättestort intresse för djur och natur och rovdjur också, och de säger att:
"Nej, jag törs inte säga något."
Och då kan du ju tänka dig att om det är så mycket tigande när det gäller en åsikt… Hur är det då när någonting har hänt?

"För fem år sedan kom upptaget redan efter 10, 15 sekunder. Sedan var det full jakt. Nu tar det 45 minuter till en timma innan någonting händer. Och detta är ändå en av Sveriges mest viltrika marker. Det är lon som gör det. Enbart lon", berättar Kalle. Jag undrar vad han skulle göra om det kom ett lodjur borta i skogsbrynet nu. "Jag skulle aldrig skjuta! Aldrig! Tvärtom, det skulle vara hedervärt och stort att få se och uppleva det," säger han genast, men fortsätter sedan: "Men om det skulle hända något på jakten så håller man tyst om det. Helt klart. Man pratar med dem man litar på i laget och så löser man problemet. Jag tycker inte att det är konstigt att det händer. Alltså, lillebror kan inte försvara sig mot lo så man chansar inte." (lillebror = hunden)

Länka till detta >>>

Hund och varg

Jakthundar lever farligt.
De kan bli angripna av varg, dödade i trafiken eller skjutna. En ny samlingssida där några av aspekterna kring detta och annat rörande hund och varg tas upp.
Tema hund och varg

Vargangrepp mitt i byn.

Vad som man tror var en varg, angrep och skadade en strävhårig tax inne på tomten, bara 30 meter från huset,  enligt Dalarnas Tidning.
Man kan även läsa att det hände nära Malung centrum.

Det är så klart synd om både hund och ägare men det är sånt som man som djurägare måste ha i åtanken när man släppar ut sin hund mitt i natten, om man bor ute "på landet".

Ägaren var tydlig medveten om de andra faror som lura, såsom bilar och andra fordon. Det var i alla fall hans första tanka när han hörde hundens skrik.

Och inget konstigt med det, för trafiken dödar och skadar omkring 3600 hundar årligen varav 2/3 delar är jakthundar, trots att dessa raser endast utgör 10-12% av hela den svenska hundpopulationen.
Den avgörande delen av dessa får man därför förmoda skadas och dödas i förbindelse med jakt.
2400 jakthundar dödas årligen i trafiken.
Lösspringande jakthundar drabbas ofta av olyckor

Dalarnas Tidning bifogar i sin artikel en länk till en karta som visar vart detta hände.
Händelsekartan >>>

Visa Tax attackerat utanför Malung på en större karta

"Nära centrum" är i detta fall omkring 3 kilometer från centrum och det är inte precis fråga om tätort där hundägaren bor, som det väl klart framgår av kartan.
Ingen skulle tycka att en älg, ett rådjur eller en räv i detta område på något sätt skulle upplevas som konstigt eller onaturligt, snarare tvärtom, men en varg som står på tomten, "inte långt ifrån Malungs centrum" och där det "finns fler hus", ja det är helt "overkligt".

Nu väntar vi bara på de vanliga kommenterarna från varghatarna om närgångna, oskygga och blodtörstiga vargar, som vare sig folk eller fä längre går säkra för.
Och det inte ens när man bor i "tätorten", nära Malungs centrum.
 

En unik naturupplevelse

Sveaskog Naturupplevelser AB och andra intressenter, såsom de två jägareförbund, LRF och Jägareförbundets knähund från Svenska Kennelklubben, räknar nu med att kunna bjuda till slakt på ytterligare två vargar inom Hasselforsreviret.

Hösten 2007 blev ett antal lösspringande jakthundar dödade i Hasselforsreviret men trots att alla som jagade i området viste om risken, fortsatte ansvarslösa ägare att släppa sina hundar i området även hösten 2008 som om intet hade hänt. Detta resulterade i att ytterligare ett antal jakthundar blev vargdödade inom reviret.
Den 3 september sökta man så om skyddsjakt på varg inom området och 30 september fick man tillstånd till jakt på en varg som sköts i mitten av december
.

Händelser i förbindelse med skyddsjakten i Hasselforsreviret Datum Händelse Plats Länk 090608 Ny ansökning om skyddsjakt   1 >>> 090420 Jakthund angripen vid gård Finnerödja 1 >>> 081215 Alfahanen skjuten Grönsjön nv Laxå 1 >>> 081007 Drever dödas Tomasbråten, Degerfors 1 >>> 080930 Skyddsjakt beviljas   1>>> 080923 Hamiltonstövare dödas Ölen,Degerfors 1 >>> 080903 Ansökning om skyddsjakt   1 >>> 080828 Stövare dödas Lindås, Finnerödja 1 >>> 071218 Tax dödas Gökhult, Åtorp 1 >>> 071018 Gråhund/Stövare dödas s Åtorp 1 >>> 070906 Hamilton stövare dödas Rudskoga, s kristinehamn 1 >>>

Eftersom inga av vargarna i området var utrustade med sändare, hade man inga som helst aningar om vilka av vargarna som var orsak till angreppen, men representanterna för den lokala jägarkår spekulerade vilt om att det troligen var den vuxna hanen i flocken och riktade sedan in jakten på denna. Detta skulle ju även som en extra bonus försvåra föryngring kommande vår.

Bortsett från det fullständigt förkastliga och oetiska i att jaga på föräldradjur med ungar, vilket man, som de hycklare man är inom Örebro Läns Västra Viltförvaltningsområde, själv pekar på i fråga om "illegal avlivning" av vildsvin, så finns det ingen forskning som klart visar att det är alfadjuren/föräldradjuren inom flocken som per automatik står för angreppen på hundar, vare sig när det är fråga om att försvara flocken eller reviret mot inkräktare eller i fråga om predationsangrepp.

Exempel från Finland visar tydligt på att det även kan vare ungdjur i flocken som är de skyldiga.
I tidningen Jägaren nummer 1, 2001 kan man läsa följande om en vargflock inom Kajanalands  jaktvårdsdistrikt.

• "I slutet av september började Jonnas och Igors flock angripa hundar. De första dagarna av januari detta år medräknad har det till vår kännedom kommit sammanlagt sexton anmälda fall, av vilka elva verkar vare säkra. Hundarna hade blivit angripna av dessa vargar såväl i jaktsituationer som hemma på gården. I oktober började man gallra i den flock om tolv vargar vars revir det handlade om. Tre av Jonnas och Igors efterkommande togs härvid bort; en årsunge och två halvtannat år gamla. Därefter följde en drygt två månader lång paus i attackerna på hundar, men i december började en ny serie angrepp som fortsatte in i januari . I de fyra fall som är säkra befann sig Jonna och Igor långt borta men deras efterkommande, hannen Juri kunde varje gång lokaliseras nära "brottsplatsen". Juri hade sällskap av två halvåriga syskon. Den här gruppen om tre vargar har redan i en dryg månad rört sig oberoende av sina föräldrar."

Sedan är risken med att skjuta bort ett av alfadjuren, att man skapar oro i flocken och får än mera och större problem än man redan har.
Man riskerar att få ungdjur som i och med att de i större utsträckning får klara sig själv, börjar söka efter lättare byten än vad som finns i skogen, såsom tamdjur som går i inhägnader där stängslet knappast håller inne djuren och absolut inte håller vargen ute, samt hundar som springer lösa runt gårdarna i området.

Även här går det att dra paralleller till den förvaltningen av vildsvinen i området dessa sorgliga människor bedriver. I deras vildsvinsgruppens rekommendationer för vildsvinsförvaltning står det bland annat: "Skjut aldrig en stor sugga. Hon har en mycket viktig social uppgift för att få flocken att fungera. Skjut sugga och skaffa dig riktiga problem!" >>>

Men det är så klart vildsvin det. Ett attraktivt vilt och inte ett "skadedjur" såsom varg. Varg som bland annat Sveaskogs representant själv har sagt att han hyser ett hat emot, ett hat så stort att det inte går att beskriva i ord.

Så nu kan vi alltså ha fått riktiga problem, alla vi som bor i reviret, och det tack vare dessa i förvaltning av viltet klent begåvade människor inom Örebro Läns Västra Viltförvaltningsområde.  Problem som i motsats till tidiga, nu även kan drabba de som inte är så cyniska att de jagar med löshund inom ett känt vargrevir.

Och lösningen från dessa stolpskott?
Ja, en ny ansökning om skyddsjakt har lämnads till Naturvårdsverket, och denna gång på två vargar. >>>
Även det blir en stor naturupplevelse med viltparad

 

Länka til detta >>>

Ja va säger man?

I dessa dagar med regeringens vansinniga förslag till ny rovdjurspolitik i tankarna, finns det trots allt ljuspunkter, som visar att allt inte är förlorat än.

Ja först ska riksdagen säga sitt om propositionen men det finns annat som pekar på att bidragsbönderna och stolpskotten inom jägareförbundet kan gå på en stor nitlott i aktuella fråga.

Sedan finns det även sånt som får en att gapskratta och igen må bra.
Som till exempel detta från jubelidioterne på Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik som skriver följande på sin hemsida:

"Folkaktionen deltog på Elmiamässan med egen monter, den viktigaste för mässans överlevnad. Vi hade stort intresse för vår verksamhet. En enkätundersökning var den stora dragkraften och det kom in ca 1500 svar på vad allmänheten tycker i vargfrågan." >>>

Ja va säger man? Allmänheten?  En enkät på en mässa der majoriteten består av medelålders män med det gemensamma att de har jakten som hobby.
Där får man svar på vad allmänheten tycker i vargfrågan!
Härligt dumt.

En annan ljuspunkt är denna kommentar från Folkaktionens, i alla fall i egna ögon och bland det patrask som utgör deras medlemskår, "expert" på varg, på vargars beteende och framförallt vargens farlighet.

"Igår hade jag ett samtal med en man som blivit attackerad av vargar, vars får och kor blivid dödade av vargar. Han och hans grannar har skjutit ett dussin vargar för att freda sig och sina djur." >>>

Tror han själv på att mannen har blivit attackerat av vargar?
Varför har man inte kontaktad tidningarna?
Ett sån sak skulle ju bli ett lyft, både för dessa men även för extremisterna inom Folkaktionen och alla andra som vill utrota vargen.
Men inte så.

Sedan pratet om att mannen och hans grannar har skjutit ett dussin vargar.
Även om tjuvjakten är omfattande och att han här mer än bekräftar att det finns rättshaverister därute i våra vargbygder med ett solkigt förhållande till lagen och demokratiskt fattade beslut, ja så låter det mer som om mannen i fråga är mytoman eller en person med alkoholproblem.
Härligt naivt och dumt är det i alla fall att skriva något sådant, men så är det ju ochså precis det som är kännetecknande för en riktig varghatare. 
 

Mer >>>

Uppdatering av revir sidorna,
se här: Alla Revir