vargrevlogonew73
nyheter
line773

Det är inte bara jägare som inte vill
ha vargar i sin närhet.

Det är väl bara så, att det endast är jägarna som är skrivkunniga och debattlystna?

Verket gjorde en snäv tolkning av lagstiftningen, och enligt den finns det ingen anledning att ta någon hänsyn till den skräck och rädsla som de boende i Voxnabruk och Edsbyn känner inför att ha vargarna strykande omkring inne i samhällena.
I Voxnabruk tvingas man fortsätta att skjutsa barn till och från skolan, lek och utomhusvistelse kommer att fortsätta att vara övervakad av föräldrar i den mån den förekommer. Man kommer att fortsätta tvingas lyssna på vargarnas ylande rakt genom husväggarna.

Detta skriver signaturen Hans Degerman i en debattartikel i tidningen Ljusnan den 9 mars 2007 som en reaktion mot Naturvårdsverkets avslag på en skyddsjaktansökan på vargarna i Voxnareviret.

Från tidningen Jakt & Jägare:
Vargen traskar rakt genom byn i norra Hårsbäck, som ligger
cirka sex kilometer söder om Heby.Här travar varg rakt genom byn.
Nu börjar vargen eller vargarna i Heby även dyka upp bland
bebyggelse och bli fotograferade. >>>

Och längre nere i insändaren skriver han

Forskare har uttalat sig om riskerna med att vargar blir för oskygga för människor. Vargar har dödat människor och kommer att göra det igen. >>>

I  Söderhamns Kuriren, samma datum är det signaturen Lena Elvén som skriver

”Det är inte bara jägare i Ovanåkers kommun som inte vill ha vargar i vår närhet!
Större delen av invånarna i Ovanåker vill inte ha varg i närheten av bebyggelse. Vi känner obehag av att rasta hunden när det stryker vargar runt knuten av huset. Vi vill inte gå hem i mörkret efter cykelvägen från centrum till Roteberg. Vi undviker att gå våra fina skogspromenader med hunden efter Bäckrundan och på Borgen. För där finns det vargar. Vi känner oss oerhört begränsade på vår fritid.”

Vidare klistrat hon in ett citat från rapporten ”Rädslan för vargen” där det står

”När vargen mister sin rädsla för människor, till exempel inom naturskyddade områden där vargen inte jagas, har ökad frekvens av angrepp på människor observerats”.>>>

I ett öppet brev som skickats till olika media kommer trion Elisabeth Danielsson, Pontus Simonsson och Maud Öst, som enligt egen utsaga representerar befolkningen i Voxnabruk med omnejd, stort sett med samma påståenden.

”Vi är landsbygdsbor, föräldrar och småbarnsföräldrar och vill så förbli. Vi har oskygga vargar och björnar runt våra bostäder regelbundet. Barnen vågar inte gå eller cykla till skolan längre utan måste skjutsas till och från varje dag. Vi kan inte vistas ute där vi bor som man borde kunna. Barnen är aldrig ute efter skymning, då blir vår by kusligt tyst. Vargarna hörs yla bakom ishockeyplan intill skolan.”>>>

I alla dessa tre skrivelser lägger man huvudvikten på de försämringar som berör vanliga människor, svampplockare, småbarnsföräldrar, hund och hästägare medan försämringarna för jägarna bara berörs perifert.

Vargens väg gennom “tätorten” Hårsbäck”.

Detta är egentligen förvånande, i och med att samtliga dessa insändare har skrivits av personer med nära jaktlig anknytning. Eller är det möjligen en medveten strategi att tona ner att det i grund och botten, när man skalar bort skitsnacket, är en fråga som berör jägarna och jakthundägare i mycket större utsträckning än det berör vanliga människor?
 I alla fall de vanliga människor som inte än har tagit del av jägareorganisationernas skrämselpropaganda om närgångna, oskygga, aggressiva och farliga vargar som dagligen stryker runt husknutarna i de små byarna i vargbygden.

Och vem är så dessa personer som engagerat sig så i vargfrågan?

  • Den förste insändaren är skriven av Hans Degerman som är ordförande för Jägarnas Riksförbund i Gävleborg.
  • Den andra insändaren är skriven av Lena Elvén som jobbar på Svenska Älghundklubbens kansli.
  • Och den tredje insändare är skriven av Maud Östh som är sambo med den jägare som 15 november 2006 fick sin jämthund dödad av vargar norr om Lobonäs,
    av Elisabeth Danielsson som är gift med en annan jägare från Voxnabruk och
    av Pontus Simonsson som sitter i kommunfullmäktige för Centerpartiet i Ovanåkers Kommun tillsammans med partikamraten, jägaren och vargmotståndaren Björn Mårtensson.

Bild tatt med inte helt så kraftig teleobjektiv som det
publicerat i tidningen Jakt & Jägare.

Det är inte så lite märkligt att det trots alla dessa oskygga vargar som nästan dagligen stryker runt inne i de små byarna i vargområden, har det tills nu inte publicerats speciellt många bilder på dessa. Det närmaste man kommit i så hänseende är väl i tidningen Jakt och Jägare från den 15 januari 2007. Bilderna därifrån och kommentarerna i tidningen till dessa angående hur oskygga vargarna egentligen är, tycker jag talar för sig själva vad angår kärnfrågan och även vad som är syftet med den tillhörande artikeln.

Sagen är att dessa vargar i Voxna och Heby och alla andra vargar i Sverige för den del, inte är ett dyft oskygga eller på något sätt har visat på en avvikande eller ett onaturligt beteende, vad än dessa företrädare för jägarkåren säger.
Sagen är att dessa personer inom jägarkåren med samt deras olika organisationer medvetet försöker skrämma skiten ur vanligt folk, vilket ju är med till att försämra dessa människors livskvalitet.
Och sedan använder man sig helt cyniskt av dessa, i sitt egoistiska spel som i slutändan går ut på att varg inte ska få finnas i Sverige.

Till texten relaterad artikler och information
Debatt/Flytta beslut om skyddsjakt till regionerna
Obehagligt med oskygga vargar
”Vem tar ansvar för vargarna?”
Jämthundstik vargdödad nordväst om Edsbyn
Två nya vargrevir i Ljusdals kommun
Furudalsvargarna slog en älgkalv mitt i Dalkarlsbo
SÄK:s KANSLI
Hebyvarg vid hus i Hårsbäck

.....

 

E-POST

(c) Vargreviret