vargrevlogonew73
line773

Betänkande 2009/10:MJU8
En ny rovdjursförvaltning

Riksdag Rännarbanan

Det övergripande målet med politiken är att Sverige ska ta ansvar för att björn, varg, järv, lodjur och kungsörn finns i ett så stort antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och att arterna kan sprida sig till sina naturliga utbredningsområden.

Omröstning och beslut

Hela betänkandet 2009/10:MJU8 (pdf)

1. Gynnsam bevarandestatus för rovdjur

Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ24 yrkande 3.

Reservation 1 (MP)

av Tina Ehn (mp). miljopartiet

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ24 yrkande 3.

Ställningstagande
Begreppet gynnsam bevarandestatus kommer sannolikt att ha stor betydelse för de mål som Sverige sätter för rovdjursstammarna om några år. Av definitionen i EU:s art- och habitatdirektiv är det uppenbart att en av förutsättningarna för att en population ska kunna ha en gynnsam bevarandestatus är att populationen är långsiktigt livskraftig. I de forskarrapporter som bifogats Naturvårdsverkets förslag till regeringen i våras förklaras vad som behövs för att en population ska vara långsiktigt livskraftig. Antingen behövs en s.k. genetiskt effektiv populationsstorlek på minst 500 djur, vilket motsvarar en faktisk population som är cirka fyra till tio gånger så stor eller så behöver populationen få ett tillräckligt stort kontinuerligt tillskott av nya, obesläktade individer från ett system av populationer som tillsammans är så stort. Detta är inte säkerställt för någon av de fem arter som propositionen handlar om.

Regeringen fäster alltför stor vikt vid det dokument om riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå som EU-kommissionen godkände 2008. De kriterielistor för gynnsam bevarandestatus som föreslås i riktlinjerna är undermåliga, då de inte innehåller något kriterium om att populationen ska vara långsiktigt livskraftig. Även om riktlinjerna innehåller mycket annat som är bra, så ligger delen om gynnsam bevarandestatus inte i linje med vad som faktiskt står i art- och habitatdirektivet. Två år tidigare gav kommissionen ut generella riktlinjer för rapportering enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet. Dessa riktlinjer innehåller också vägledning för bedömning av arters bevarandestatus. Jag anser att denna praxis bör vidareutvecklas i överensstämmelse med vad som står i dessa generella riktlinjer, som ligger relativt väl i linje med art- och habitatdirektivets definition av gynnsam bevarandestatus. Detta innebär att en förutsättning för gynnsam bevarandestatus är att populationen är långsiktigt livskraftig. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande

Art- och habitatdirektivet har till syfte att bidra till att säkerställa den biologiska mångfalden genom att bevara livsmiljöer och vilda djur och växter. Åtgärder som vidtas enligt direktivet ska syfta till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus. Åtgärderna ska ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov samt till regionala och lokala särdrag. Enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet ska medlemsländerna till Europeiska kommissionen redovisa situationen för samtliga arter och habitat inom varje biogeografisk region i landet. Sverige redovisade 2007 situationen för samtliga arter och habitat utom när det gäller björn, varg, järv och lodjur. Sedan dess har kommissionen utarbetat riktlinjer för förvaltning av rovdjur på populationsnivå (Guidelines for Population Level Management Plans for Large Carnivores, 2008). I en bilaga till riktlinjerna finns ett antal rekommendationer som avser olika delar av rovdjursförvaltningen, bl.a. jakt, förflyttning och utsättning av uppfödda djur. I kommissionens riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå anges att sårbarhetsanalyser kan utgöra grund för bedömning av gynnsam bevarandestatus vid en adaptiv förvaltning. En sårbarhetsanalys visar vilken minsta populationsstorlek som en art kan ha för att inte riskera att försvinna från landet med en viss risk under en period av hundra år. Enligt propositionen har de i Sverige angivna miniminivåerna inte någon direkt koppling till den innebörd av gynnsam bevarandestatus som används i art- och habitatdirektivet. Gynnsam bevarandestatus i enlighet med kommissionens riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå, med sårbarhetsanalyser som utgångspunkt, brukar ligga på lägre nivåer än vad resultatet blir vid bedömning av gynnsam bevarandestatus enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet.

Riktlinjerna för rapportering enligt artikel 17 i direktivet och riktlinjerna för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå är båda rådgivande dokument. De båda dokumenten skiljer sig åt i flera avseenden. Eftersom riktlinjerna för rapportering enligt artikel 17 har ett mycket vidare tillämpningsområde än riktlinjerna för förvaltning av stora rovdjur, och då de senare riktlinjerna är mer aktuella, bör som regeringen anför kommissionens riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur utgöra en utgångspunkt för bedömningen av vad som ska analyseras när man undersöker de fyra rovdjursarternas bevarandestatus. Detta förutsätter att analysen sker i kombination med noggrann beståndsövervakning och aktiva förvaltningsåtgärder. Utskottet konstaterar vidare att regeringen avser att återkomma med avrapportering. Det kommer att ske när de åtgärder för regional förvaltning, jakt samt förflyttning och utsättning av individer som presenteras i propositionen har utvärderats i samband med utvärderingen av etappmålen m.m. Med det anförda föreslås att motion 2008/09:MJ24 (mp) yrkande 3 lämnas utan vidare åtgärd.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

2. Nordisk samverkan

Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ375 yrkande 8, 2008/09:MJ22 yrkande 10 och 2008/09:MJ407.

Reservation 2 (S, V)

av Anders Ygeman (s), Bo Bernhardsson (s), Jan-Olof Larsson (s),
Wiwi-Anne Johansson (v), Helén Pettersson i Umeå (s), Aleksander
Gabelic (s) och Roland Bäckman (s). socialdemokraterna   vansterpartiet-12

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2007/08:MJ375
yrkande 8 och 2008/09:MJ22 yrkande 10 och avslår motion 2008/09:MJ407.

Ställningstagande
Nordiska rådet har sedan 2001 arbetat med rovdjursförvaltning i de tre länderna.
Det är ett viktigt arbete som vi menar att regeringen inte nog lyfter
fram i propositionen. Nordiska rådet har lyft upp ett antal punkter som är
viktiga att få till stånd, bl.a. att utveckla en gemensam nordisk terminologi,
att stärka forsknings- och myndighetssamarbete samt att stärka informationen
till medborgare och intressegrupper. På längre är det önskvärt att
uppnå gemensamma samordnade förvaltningsplaner. Naturvårdsverket bör
ges i uppdrag att fördjupa rovdjurssamarbetet

Utskottets ställningstagande

Målen i rovdjurspolitiken och för förvaltningen skiljer sig avsevärt åt mellan Sverige, Norge och Finland. I Finland och Norge förvaltas rovdjuren i högre grad på en regional nivå än i Sverige. På myndighetsnivå finns ett betydande samarbete mellan länderna för information och erfarenhetsutbyte. Som exempel kan nämnas kontakter på myndighetsnivå inför beslut om jakt, samarbete när det gäller föreskrifter för inventering, årliga varginventeringsrapporter med data från de tre länderna samt årliga informationsmöten mellan länderna. Inom forskningen gör bl.a. Sverige och Norge gemensamma DNA-analyser för järv och lodjur. Även inom forskningen och inventeringsverksamheten pågår ett mycket gott samarbete, särskilt mellan Sverige och Norge och i ökad utsträckning även med Finland. Kunskaperna om de stora rovdjuren har därigenom ökat på ett sätt som väcker internationell uppmärksamhet.

Ett utvidgat samarbete är särskilt viktigt när det gäller vargen eftersom det är en art som dels har genetiska problem, dels utgör ett särskilt problem i relation till rennäringen samt acceptans hos människor. Europeiska kommissionens initiativ till inrättandet av en särskild expertgrupp om vargar för ett ökat samarbete inom EU pekar även på behovet av ett förstärkt nordiskt samarbete. Även de tidigare nämnda riktlinjerna för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå ställer krav på ett ökat internationellt samarbete.

Som framgår av propositionen bedömer regeringen att det i dag inte är möjligt med en gemensam svensk-norsk-finsk populationsbaserad förvaltning av de stora rovdjuren som kan formaliseras i gemensamma förvaltningsplaner. Samarbetet kring rovdjursförvaltningen i länderna bör dock utvecklas vidare i enlighet med kommissionens riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå. Ett naturligt mål för ett vidareutvecklat samarbete är att inledningsvis åstadkomma harmoniserade kriterier för beståndsövervakning och en gemensam årlig formaliserad rapportering av övervakningen tillsammans med en samlad översikt över det årliga jaktuttaget ur rovdjursstammarna. En databas som till vissa delar är gemensam med Finland och Norge bör övervägas. Av propositionen framgår även att Naturvårdsverket bör ha i uppgift att arbeta för en utökad samordning av beståndsuppskattningar mellan Sverige, Norge och Finland.

Utskottet är liksom regeringen positivt till ett utvidgat samarbete kring de stora rovdjuren i enlighet med Europeiska kommissionens riktlinjer. Utskottet delar vidare regeringens bedömning att det i dag inte är möjligt med en gemensam populationsbaserad förvaltning av de stora rovdjuren som kan formaliseras i gemensamma förvaltningsplaner. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2008/09:MJ22 (s) yrkande 10, 2007/08:MJ375 (v) yrkande 8 och 2008/09:MJ407 (m) i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

3. Delegation till länsstyrelserna

Riksdagen godkänner regeringens förslag till en regionaliserad rovdjursförvaltning.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:210 punkt 2 och avslår motionerna 2007/08:MJ251 yrkande 1, 2007/08:MJ357, 2007/08:MJ369 yrkande 2, 2007/08:MJ430, 2008/09:MJ23 yrkande 1, 2008/09:MJ24 yrkande 4, 2008/09:MJ338, 2008/09:MJ402 yrkande 1, 2008/09:MJ423 och 2008/09:MJ469.

Reservation 3 (V)

av Wiwi-Anne Johansson (v).  vansterpartiet-12

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till en regionaliserad rovdjursförvaltning
och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ23 yrkande 1
och avslår proposition 2008/09:210 punkt 2 och motionerna 2007/08:
MJ251 yrkande 1, 2007/08:MJ357, 2007/08:MJ369 yrkande 2, 2007/08:
MJ430, 2008/09:MJ24 yrkande 4, 2008/09:MJ338, 2008/09:MJ402
yrkande 1, 2008/09:MJ423 och 2008/09:MJ469.
RESERVATIONER 2009/10:MJU8 49

Ställningstagande
Rovdjuren rör sig över stora arealer och är således svåra att få en överblick
över på regional nivå. Det har även visat sig att det finns risker med
att överlåta visst beslutsfattande till länsstyrelser då de ofta utsätts för
starka påtryckningar från vissa grupper, i detta fall de som är förespråkare
för att öka avskjutningen. Regeringens argumentation om att en regional
förvaltning kommer att minska problemen med samexistens mellan människa
och rovdjur är att dra för hastiga och stora slutsatser. Jag ser snarare
en risk med att skapa ytterligare splittringar mellan oliktänkande grupper.
Vänsterpartiet har ingenting att invända mot en regionalisering av rovdjursstammar
som har uppnått en gynnsam bevarandestatus. Däremot är det av
yttersta vikt att värna om våra hotade och missgynnade arter eftersom bevarandet
av dessa arter är en nationell angelägenhet.

Reservation 4 (MP)

av Tina Ehn (mp).  miljopartiet

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till en regionaliserad rodjursförvaltning och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ24 yrkande 4 och avslår proposition 2008/09:210 punkt 2 och motionerna 2007/08:MJ251 yrkande 1, 2007/08:MJ357, 2007/08:MJ369 yrkande 2, 2007/08:MJ430, 2008/09:MJ23 yrkande 1, 2008/09:MJ338, 2008/09:MJ402 yrkande 1, 2008/09:MJ423 och 2008/09:MJ469.

Ställningstagande
Vissa frågor är av en sådan karaktär att de i hög grad berör människor i många länder. Då kan överstatliga beslut vara både befogade och önskvärda. Ett ofta nämnt exempel på detta är frågor om begränsning av gränsöverskridande miljöföroreningar. Ett annat exempel är skydd av hotade arter och naturtyper. Staten bör ta ett tydligt ansvar för att se till att Sverige lever upp till sitt internationella ansvar för bevarandet av rovdjuren. Jag anser det inte acceptabelt att lokala eller regionala beslutskonstellationer av oklar juridisk karaktär ges makt att begränsa de regionala populationerna till så låga nivåer att det försvårar uppnåendet eller bibehållandet av en livskraftig population i landet. Den nationella nivån är en lämplig nivå att fatta viktiga beslut om bevarandet av hotade arter, inom ramen för de beslut som fattats internationellt.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av propositionen ansvarar länsstyrelserna redan för stora delar av rovdjursförvaltningen. Länsstyrelserna bör, som regeringen anför, ges ytterligare ansvar för förvaltningen genom att självständigt och i samverkan mellan länen avgöra t.ex. var det är lämpligt att i högre grad genomföra förebyggande åtgärder mot rovdjursangrepp eller inom vilka områden det i stället är nödvändigt att i ökad omfattning besluta om skyddsjakt. Det är främst ytterligare delegering av beslut om jakt och skyddsjakt efter rovdjuren som har efterfrågats i kraven på en regionaliserad rovdjursförvaltning. Det framgår även av kommissionens riktlinjer om förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå att alla beslut bör fattas på lägsta effektiva nivå. Ett sådant steg i regionaliseringen av rovdjursförvaltningen bör därför tas. Förslaget om regionalisering av rovdjursförvaltningen innebär ett system där omfattningen av det regionaliserade beslutsfattandet är beroende av rovdjursstammarnas utveckling. Om en rovdjursstams antal överstiger den fastställda nationella miniminivån, finns det förutsättningar för en långtgående delegering av beslut om jakt och skyddsjakt. Om stammen minskar i antal och understiger den nationella miniminivån, och därmed det mål som riksdagen har fastställt i beslutet om en sammanhållen rovdjurspolitik, bör utrymmet för det regionala beslutsfattandet minska.

nvlogoNaturvårdsverkets delegationsbeslut bör som anförs i propositionen inledningsvis gälla för en period om tre år i taget. Naturvårdsverket bör årligen följa utvecklingen och vid behov justera tilldelade kvoter om de nationella målen inte nås. Vidare bör Naturvårdsverket kunna återkalla en delegation eller avstå från att delegera beslut om jakt om det skulle visa sig att den berörda länsstyrelsen inte är beredd att ta ansvar för riksdagens beslut om mål för en sammanhållen rovdjurspolitik eller en gynnsam bevarandestatus för arten. De kostnader som Naturvårdsverket hittills har haft för informationsverksamhet kommer att öka med 1–2 miljoner kronor initialt i samband med att regionaliseringen av förvaltningen genomförs, vilket finansieras inom den befintliga ramen för Naturvårdsverkets sakanslag. Därefter bedöms kostnaderna ligga på samma nivå som i dag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till en regionaliserad rovdjursförvaltning. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2008/09:MJ23 (v) yrkande 1 och 2008/09:MJ24 (mp) yrkande 4. Motionerna 2008/09:MJ22 (s) yrkande 2, 2008/09:MJ423 (s), 2007/08:MJ251 (c) yrkande 1, 2007/08:MJ357 (m), 2007/08:MJ369 (m) yrkande 2, 2007/08:MJ430 (kd), 2008/09:MJ338 (fp), 2008/09:MJ402 (m) yrkande 1 och 2008/09:MJ469 (kd) avstyrks då de får anses i allt väsentligt tillgodosedda.

Omröstning i sakfrågan
Utskottets förslag mot reservation 3 (V)
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Naturvårdsverkets roll vid delegation

Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ22 yrkande 2.

Reservation 5 (S)

av Anders Ygeman (s), Bo Bernhardsson (s), Jan-Olof Larsson (s), Helén Pettersson i Umeå (s), Aleksander Gabelic (s) och Roland Bäckman (s). socialdemokraterna 

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ22 yrkande 2.

Ställningstagande
Vi socialdemokrater välkomnar regeringens förslag att införa en ökad regional förvaltning. Det går i linje med den förda socialdemokratiska rovdjurspolitiken. Ett ökat lokalt inflytande och medbestämmande leder till större förståelse och acceptans för rovdjursförvaltningen. Vi ser positivt på en ökad regional förvaltning enligt denna modell men vill understryka vikten av att Naturvårdsverket har tillräckligt med resurser för att följa upp och utvärdera länsstyrelsernas arbete och kompetens att förvalta rovdjurspolitiken. Detta bör ges regeringen till känna.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

5. Ändring i jaktlagen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:210 punkt 1.

Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att det bör inrättas en viltförvaltningsdelegation vid varje länsstyrelse för att uppnå acceptans för rovdjuren och åstadkomma ett reellt regionalt ansvar och lokalt inflytande över rovdjursförvaltningen. Delegationerna bör ersätta dagens viltvårdsnämnder och regionala rovdjursgrupper. För att kunna göra sammantagna bedömningar i bred samverkan om viltförvaltningen inom länet, bör viltförvaltningsdelegationerna ha bred representation med företrädare för olika intressen och även politisk representation.

När det gäller frågan om huruvida delegationerna ska vara beslutande eller rådgivande anser utskottet i likhet med regeringen att delegationerna bör ha till uppgift att besluta om hur viltförvaltningen inom länet ska genomföras. Strategiska beslut om förvaltning av vilt bör bygga på helhetsbedömningar av det komplexa samspelet mellan rovdjur och bytesdjur samt effekterna på näringsverksamhet. Delegationernas sammansättning bör därför avspeglas i denna komplexitet. De representanter som ingår i delegationerna bör som anges i propositionen företräda olika intressena, och representationen bör inte vara personknuten. Sammansättningen bör utgöras av företrädare för bl.a. naturvård, turism, skogsbolag, markägare, jägare, lokala näringsidkare och renskötsel. Det är viktigt att det sker återkoppling från de förordnade representanterna till respektive intresseorganisation för att skapa möjlighet för organisationen att följa och utvärdera delegationens arbete. För att ytterligare utvidga det lokala och regionala inflytandet över ställningstaganden om förvaltningen, bör förtroendevalda politiker finnas representerade i delegationerna på samma sätt som i t.ex. rennäringsdelegationen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändring i jaktlagen (1987:259).

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

6. Viltförvaltningsdelegationernas roll

Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ23 yrkande 8 och 2008/09:MJ24 yrkande 5.
 

Reservation 6 (V)

av Wiwi-Anne Johansson (v).  vansterpartiet-12

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ23 yrkande 8 och avslår motion 2008/09:MJ24 yrkande 5.

Riksdagen1Ställningstagande
Jag vill betona vikten av att en ansvarsfull rovdjursförvaltning involverar alla delaktiga aktörer. En del av konflikterna som finns avseende etablering av varg är bytesstammarnas storlek, främst gällande älg. Här är det viktigt att även de olika markägarna tar sitt ansvar och tillåter en något högre täthet av bytesdjur i områden med fast vargetablering. I dagsläget spelar skogsbolagen en stor roll gällande älgjakten. I och med att målsättningen för skogsbolagen är att minimera antalet älgar finns inga incitament att hålla stammen på en livskraftig nivå. Detta innebär inte bara att lokalbefolkningens jaktmöjligheter minimeras, utan det skapar även ett minskat antal bytesdjur för rovdjuren. Konsekvenserna blir att rovdjuren i högre grad söker sitt byte hos tamdjur. Även skogsbolagen bör ta sitt ansvar i denna fråga. Det är av största vikt att antalet bytesdjur och rovdjur balanseras lokalt för att undvika överskott åt endera hållet. Ytterligare en aspekt att ta med i beräkningen är effekterna av olika typer av skogsbruk. Områden med kalhyggesbruk ger mängder med lättåtkomlig föda som lockar till sig älgar. Införandet av en annan typ av skogsbruk såsom befriande gallring minskar tillgången på lättåtkomligt bete och därmed betesskadorna, vilket bör tas med i beräkningen då en helhetssyn anammas i förvaltningsplaneringen. Detta bör ges regeringen till känna.

Reservation 7 (MP)

av Tina Ehn (mp). miljopartiet 

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ24 yrkande 5 och avslår motion 2008/09:MJ23 yrkande

Utskottets ställningstagande

Vidare ansluter sig utskottet till det som regeringen anför om viltförvaltningsdelegationernas roll och avstyrker därmed motion 2008/09:MJ24 (mp) yrkande 5. Enligt utskottet bör frågan om älgjakt och tillgång på byte för rovdjur inom ett län vara en sådan fråga som kan tas upp inom ramen för arbetet med viltförvaltningen inom delegationen och avstyrker därför motion 2008/09:MJ23 (v) yrkande 8.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

7. Rovdjursförvaltningsområden

Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ277.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om de tre rovdjursförvaltningsområdena anser utskottet i likhet med regeringen att förutsättningarna blir större att nå en lokal förankring för vilka nivåer av rovdjursförekomst som bör gälla för länet, om diskussioner om länsvisa miniminivåer förs på regional nivå. Samverkansråden bör ha uppgiften att sammanställa summan av länens miniminivåer i regionala miniminivåer inom respektive rovdjursförvaltningsområde och därefter redovisa de regionala miniminivåerna till Naturvårdsverket. Naturvårdsverket bör därefter fastställa de regionala nivåerna. Utskottet delar regeringens uppfattning att summan av de regionala miniminivåerna inte får understiga de av riksdagen fastställda miniminivåerna eller etappmålen för de aktuella arterna. Om summan av de regionala miniminivåerna inte når upp till de nationella målen eller etappmålen, bör Naturvårdsverket få uppgiften att fastställa de regionala miniminivåerna. Med det anförda avstyrker utskottet motion 2007/08:MJ277 (s).

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

8. Lodjursstammens utveckling

Riksdagen godkänner regeringens förslag till mål för lodjursstammens utveckling.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:210 punkt 3 och avslår motionerna 2007/08:MJ214, 2007/08:MJ224, 2008/09:MJ23 yrkande 4, 2008/09:MJ24 yrkandena 14 och 15 samt 2008/09:MJ217.

Reservation 8 (MP, V)

av Wiwi-Anne Johansson (v) och Tina Ehn (mp). vansterpartiet-12   miljopartiet 

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till mål för lodjursstammens utveckling och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2008/09:MJ23 yrkande 4 och 2008/09:MJ24 yrkandena 14 och 15 samt avslår proposition 2008/09:210 punkt 3 och motionerna 2007/08:MJ214, 2007/08:MJ224 och 2008/09:MJ217.

Ställningstagande
Vi anser att regeringens förslag till mål för lodjursstammens utveckling ska avslås. Riksdagen beslutade 2001 om miniminivåer för de stora rovdjuren. Lodjurens miniminivå fastställdes till 300 föryngringar per år. Dessvärre har målet inte uppnåtts. Det är därför mycket olyckligt att regeringen vill frångå riksdagsbeslutet och sänka minimikravet till 250 föryngringar per år. Som skäl menar man att satsningen på varg kommer att öka trycket på bytesdjur. I och med att den s.k. satsningen innebär att man minskar vargstammen innan åtgärderna är utvärderade finns ingen anledning att minska miniminivån för antalet lodjur.

Huvudorsaken till att stammen legat under miniminivån är att Naturvårdsverket haft alltför bråttom att låta lodjursstammen i renskötselområdet skjutas ned till en låg nivå. Detta har också skett i strid med vad som angavs i den förra rovdjurspropositionen. Där stod klart och tydligt att lodjuret först måste öka i Götaland, innan stammen i renskötselområdet minskas, så att antalet lodjursföryngringar totalt i landet hålls ovan miniminivån. För att den skandinaviska lodjurspopulationen ska vara långsiktigt livskraftig behöver den ha tillräckligt genutbyte med lodjur i Finland och Ryssland. Det är i nuläget inte säkert att detta utbyte är tillräckligt stort. I propositionen nämns att lodjuret saknas i delar av östra Norrbotten, vilket kan vara en indikation på att de skandinaviska och finsk-ryska lodjursstammarna inte är sammanhängande. Att i detta läge ytterligare minska lodjursstammen i renskötselområdet kan leda till att de skandinaviska lodjuren blir helt isolerade från de finska. Lodjuret måste långsiktigt få ha en sådan täthet i norra Sverige att ett tillräckligt och kontinuerligt genutbyte med Finland säkerställs. En viss sänkning av lodjursstammen i norra Sverige får ske först sedan tillräckligt många lodjur etablerat sig i Götaland så att stammen nationellt inte minskar.

Det är fel att sänka den nationella miniminivån för lodjursstammen från 300 till 250 föryngringar, och i synnerhet vore det olyckligt att ytterligare minska lodjursstammen i renskötselområdet. Riksdagens ursprungliga beslut om 300 föryngringar ska kvarstå. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande

Den svenska lodjursstammen ligger endast med knapp marginal över den nationella miniminivån. Lodjurets långsamma expansion i södra Sverige gör det relativt svårt att förutsäga stammens utveckling i det södra förvaltningsområdet. Om lodjuren ökar i antal i det södra förvaltningsområdet, uppstår förutsättningar för sänkningar av de regionala miniminivåerna i de två andra förvaltningsområdena. Dessa faktorer innebär att det är svårare att göra en uppdelning av den nationella miniminivån mellan tre rovdjursförvaltningsområden för lodjur än att göra motsvarande uppdelning för björn.

Riksdag Voteringsknappar
Utskottet anser i likhet med regeringen att Sverige bör ha en stark och livskraftig lodjursstam. Ambitionen för lodjursförvaltningen i landet ska vara en fortsatt ökning av stammen i det södra förvaltningsområdet. Det södra förvaltningsområdet hyser förhållandevis stora förekomster av lämpliga bytesdjur samtidigt som det i dag finns få stora rovdjur. Rennäringen är den areella näring som drabbas hårdast av rovdjurens närvaro. I dag är det lodjur som orsakar de sammantaget största skadorna. Rovdjursförekomsten inom renskötselområdet bör därför begränsas. Sedan riksdagen fastställde miniminivån om 300 föryngringar per år av lodjur har antalet föryngringar varierat och legat under denna miniminivå med undantag för år 2008. Lodjuren har expanderat både inom mellersta Sverige och inom renskötselområdet, men inte i södra Sverige i önskvärd takt. Ökningen i mellersta Sverige tillsammans med ökningen av antalet vargar innebär en konkurrens om tillgången på föda. Rovdjurens bytesdjur har inte ökat i motsvarande takt.

Regeringen avser att under några år genomföra kraftfulla åtgärder för att stärka vargstammens genetiska status. Om Sverige samtidigt ska hysa en lodjursstam som motsvarar 300 årliga föryngringar huvudsakligen söder om renskötselområdet och med merparten av lodjursstammen inom mellersta Sverige, kan det innebära problem både för varg- och lodjursstammens utveckling. Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att lodjursstammen är livskraftig och att antalet årliga föryngringar, huvudsakligen utanför renskötselområdet, därför bör tillåtas gå ned till 250 föryngringar per år, motsvarande ca 1 250 individer, fram till dess att utvärderingen om etappmålen är behandlad. Detta kan göras utan att den gynnsamma bevarandestatusen för arten påverkas på lång sikt. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag till mål för lodjursstammens utveckling. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2008/09:MJ23 (v) yrkande 4, 2008/09:MJ24 (mp) yrkandena 14–15, 2007/08:MJ224 (m), 2008/09:MJ217 (s) och 2007/08:MJ214 (s).

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

9. Politik för ett livskraftigt vargbestånd

Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ22 yrkande 1.

Reservation 9 (S)

av Anders Ygeman (s), Bo Bernhardsson (s), Jan-Olof Larsson (s), Helén Pettersson i Umeå (s), Aleksander Gabelic (s) och Roland Bäckman (s). socialdemokraterna 

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ22 yrkande 1.

Ställningstagande
Jakt och viltvård utgör en viktig del av många människors vardag. Både för jägare och naturintresserade är möjligheten att jaga, spåra eller kanske fotografera vilt i den svenska naturen viktig. Jakt- och viltvården är en tradition att bevara, samtidigt som kopplingen till fritids- och turistnäringen erbjuder stora utvecklingsmöjligheter. På det sättet är jakt och viltvård också av stor betydelse för sysselsättningen på landsbygden. Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller att förvalta våra naturresurser och de vilda djuren. Vilt är en begränsad och gemensam resurs. Om vi förvaltar vårt vilt på ett bra sätt, med balans mellan tillgång och avskjutning, kommer vi också att få vilda djur som mår bra. Tillgången på vilt påverkas av det lokala jaktuttaget, men även av vad som händer utanför Sveriges gränser, som globala miljöförändringar. Detta betyder att förvaltningen på lokal nivå är kopplad till flera andra nivåer – regionalt, nationellt, europeiskt, globalt – något som vi också måste beakta. Hela Sverige ska leva och utvecklas. Även i rovdjurstäta områden måste det finnas möjlighet till säker djurhållning. Vi måste alla kunna njuta av skog och mark och känna oss trygga där vi bor. Ett livskraftigt vargbestånd vilar ytterst på acceptans för den förda politiken. Detta bör ges regeringen till känna.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

10. Vargstammens utveckling

Riksdagen godkänner mål för vargstammens utveckling som innebär
a) att Sverige får en livskraftig vargstam med en god genetisk status enligt regeringens förslag
b) att tillväxten av antalet vargar begränsas genom en förlängning av etappmålet för antalet årliga föryngringar av vargar enligt regeringens förslag,
c) att etappmålet kompletteras med kraftfulla åtgärder som stärker populationens genetiska status enligt regeringens förslag,
d) att högst 20 individer som ökar den genetiska variationen i den svenska vargpopulationen ska införlivas i populationen under de närmaste fem åren fram till 2014 enligt regeringens förslag,
e) att införlivandet av de genetiskt friska individerna i första hand sker genom att underlätta för naturligt invandrade vargar, t.ex. genom att flytta individer från renskötselområdet till populationen utanför renskötselområdet, och i andra hand genom aktiv utplantering av vargar som hämtas från genetiskt friska populationer med östligt ursprung enligt regeringens förslag,
f) att delegationsbeslut ska ta hänsyn till naturliga variationer, exempelvis att antalet föryngringar varierar från år till år, och därmed utgå från en populationsstorlek som inte överstiger 210 vargar i Sverige enligt utskottets förslag,
g) att populationens tillväxt regleras genom beslut om begränsad licensjakt kompletterad med skyddsjakt av skadegörande individer enligt regeringens förslag, och
h) att etappmålet med begränsad tillväxt, i kombination med åtgärder för en vargstam med god genetisk variation, gäller fram till dess att effekterna av vargstammens utveckling inom Sverige och bedömningen av artens gynnsamma bevarandestatus, inklusive resultatet av de inledande åtgärderna för stärkt genetik, har utvärderats och redovisats enligt utskottets förslag.
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2008/09:210 punkt 4 och avslår motionerna 2007/08:MJ261, 2007/08:MJ375 yrkande 6, 2008/09:MJ22 yrkandena 4–6 och 9, 2008/09:MJ23 yrkandena 2 och 3, 2008/09:MJ24 yrkandena 2 i denna del, 6, 8–10, 12 och 13, 2008/09:MJ251, 2008/09:MJ274, 2008/09:MJ321, 2008/09:MJ448, 2008/09:MJ479 och 2008/09:MJ506.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner mål för vargstammens utveckling som innebär

·.    att Sverige får en livskraftig vargstam med en god genetisk status

·.    att tillväxten av antalet vargar begränsas genom en förlängning av etappmålet för antalet årliga föryngringar av vargar

·.    att etappmålet kompletteras med kraftfulla åtgärder som stärker populationens genetiska status

·.    att högst 20 individer som ökar den genetiska variationen i den svenska vargpopulationen ska införlivas i populationen under de närmaste fem åren fram till 2014

·.    att införlivandet av de genetiskt friska individerna i första hand sker genom att underlätta för naturligt invandrade vargar, t.ex. genom att flytta individer från renskötselområdet till populationen utanför renskötselområdet, och i andra hand genom aktiv utplantering av vargar som hämtas från genetiskt friska populationer med östligt ursprung

·.    att Naturvårdsverkets delegationsbeslut ska ta hänsyn till naturliga variationer, exempelvis att antalet föryngringar varierar från år till år, och därmed utgå från en populationsstorlek som inte överstiger 210 vargar i Sverige

·.    att populationens tillväxt regleras genom beslut om begränsad licensjakt kompletterad med skyddsjakt av skadegörande individer

·.    att etappmålet med begränsad tillväxt och det nya etappmålet för en vargstam med god genetisk variation gäller fram till dess att effekterna av vargstammens utveckling inom Sverige och bedömningen av artens gynnsamma bevarandestatus, inklusive resultatet av de inledande åtgärderna för stärkt genetik, har utvärderats och redovisats.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i propositionen är den genetiska statusen för vargstammen problematisk. Vargstammen uppvisar i dag tydliga tecken på inavelsdepression, dvs. ärftliga defekter och nedsatt livskraft till följd av inavel. Exempelvis har ryggkotsdefekter, hjärtfel, njurfel och kryptorchism (testiklarna ligger kvar i bukhålan) konstaterats. Den senare defekten kan leda till sterilitet. Det krävs aktiva åtgärder för att förbättra vargstammens genetiska status. Av Naturvårdsverkets utredning framgår att forskargrupper har bedömt att problemen med inaveln inom den skandinaviska vargstammen kan åtgärdas om det under en tjugoårsperiod kommer in några vargar per år från genetiskt friska populationer. Den genetiska statusen kan stärkas t.ex. genom att först tio friska vargar, därefter sex efter fem år och sedan ytterligare fem vargar efter fem år förs in för att möta den existerande populationen. Vargarna bör placeras utanför renskötselområdet i mellersta eller södra Sverige. Förutsatt att vargarna reproducerar sig, kommer detta att medföra att inavelsgraden sjunker betydligt.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att vargarnas svaga genetiska status är så problematisk att en förstärkning bör ske inom en kortare tidsrymd än 20 år. Naturligt invandrade vargar bör därför skyndsamt flyttas så att de snabbare får kontakt med den mellansvenska populationen. För att snabbt förstärka den genetiska statusen kommer även aktiv utplantering av införda vargar av östligt ursprung behövas. Förstärkningen, genom i första hand flyttning av naturligt invandrade individer och i andra hand införsel av vargar med östligt ursprung, bör som regeringen anför påbörjas redan under 2010 och pågå under en femårsperiod. Sammanlagt ska högst 20 vargar införlivas i den svenska vargpopulationen genom dessa åtgärder fram t.o.m. 2014. Regeringen avser att ge Statens jordbruksverk i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket ta fram rutiner för hur förstärkningen av vargstammens genetik ska organiseras och genomföras. Utskottet delar även uppfattningen att jägarorganisationerna inom ramen för bl.a. det allmänna uppdraget bör påbörja arbetet med en lokal förankring av processer med flytt och införsel av vargar.

För att få en långsiktigt livskraftig vargstam är det som regeringen anför mer angeläget med en förbättring av stammens genetiska status än med en fortsatt tillväxt på smal genetisk bas. I propositionen föreslås därför en förlängning av nuvarande etappmål kompletterat med kraftfulla åtgärder för en långsiktigt livskraftig vargstam. Detta innebär att vargstammens tillväxt begränsas under tiden fram till dess att konsekvenserna av vargstammens utveckling i Sverige och bedömningen av stammens bevarandestatus, inklusive resultatet av de inledande åtgärderna för stärkt genetik, har utvärderats och redovisats, i kombination med åtgärder för att förbättra vargstammens genetiska status. De åtgärder som regeringen avser att genomföra är att under de närmsta fem åren underlätta för naturligt invandrade vargar att förflytta sig från renskötselområdet till vargpopulationen i Mellansverige.

Riksdagen2Mot bakgrund av de åtgärder som regeringen avser att genomföra för att stärka vargstammens genetiska status behöver som anförs i propositionen tillväxten av den svenska vargstammen inte vara av samma omfattning som hittills. Vargstammen bör hållas på en nivå som långsiktigt skapar en större acceptans för vargen i vår fauna. Hänsyn bör därför tas till naturliga variationer, exempelvis att antalet föryngringar varierar från år till år, och därmed bör utgångspunkten vara en populationsstorlek som inte överstiger 210 vargar i Sverige.

Utskottet anser i likhet med regeringen att en planerad licensjakt på vetenskapliga grunder bör genomföras så att de individer som visar tecken på inavelsdepression eller hög inavelskoefficient eller som bär på defekta anlag avlägsnas från populationen i syfte att reducera risken för fortsatt spridning av dåliga anlag. Som redovisas i propositionen avser regeringen att ge Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med bl.a. företrädare för genetisk vetenskaplig kompetens utarbeta riktlinjer för hur en sådan jakt ska genomföras. Naturvårdsverket ska också redovisa hur planering för urval av individer med ny genetisk variation som ska hämtas och för utplantering av dessa bör ske. Naturvårdsverket ska kontinuerligt följa och utvärdera utvecklingen i vargstammen.

Eftersom åtgärder vidtas i syfte att förbättra vargstammens genetik, finns det således som regeringen anför ett visst utrymme för en begränsad och strängt kontrollerad licensjakt efter varg utan att möjligheten att ha en gynnsam bevarandestatus försvåras. Vad gäller jakt vill utskottet i likhet med regeringen framhålla att förvaltningen av rovdjur inte enbart handlar om biologiska förutsättningar utan också om människors vilja att acceptera livskraftiga rovdjurstammar. Att vargen återvänt i den svenska faunan är välkommet men har samtidigt medfört att verksamheter som tidigare bedrivits utan att behöva ta hänsyn till vargens förekomst nu måste anpassas för att kunna bedrivas utan att äventyra samexistensen mellan människa och varg. Vargstammen bör hållas på en nivå som långsiktigt skapar en större acceptans för vargen i vår fauna. En ökad tolerans för vargens närvaro i lokalsamhället är nödvändig för att uppnå och bibehålla en gynnsam bevarandestatus för vargstammen. Alla förvaltningsåtgärder bör följas upp med beståndsinventeringar och registrering av övrig dödlighet så att effekterna analyseras och utvärderas. Genom att erfarenheterna från utvärderingar återförs i en lärande form, s.k. adaptiv förvaltning, en pågående process, skapas de bästa förutsättningarna att utveckla förvaltningen med hänsyn både till vargstammens behov och behovet att reducera konflikterna mellan människa och varg. Det är angeläget att noga utvärdera vad som händer med attityder, omfattningen av den illegala jakten och vargstammens utbredning när olika former av jakt tillåts. Strategier för skyddsjakt eller annat jaktuttag bör formuleras mot bakgrund av de kunskaper om invandring, utvandring, reproduktion och dödlighet som finns tillgängliga för populationen. Såväl skyddsjakt som framtida licensjakt måste ske under noga reglerade och kontrollerade former.

Inför varje beslut om licensjakt och skyddsjakt efter varg måste en bedömning göras om jakten riskerar att påverka bevarandestatusen. Det innebär att det i ett beslut om jakt efter varg måste tas hänsyn till hur många vargar som har dödats tidigare under året. En grundläggande princip för eventuell licensjakt bör vara att den beslutas med hänsyn till genomförd och förmodad framtida skyddsjakt. Det är en stor skillnad mellan skyddsjakt och licensjakt när det gäller vilka individer som fälls. Skyddsjakt ska riktas till områden med skador och därmed vara skadeförebyggande, medan licensjakt innebär att djur fälls utan koppling till skada. Licensjakt efter varg bör i stället inriktas på områden där individer som har låg genetisk variation förekommer. Licensjakt efter varg i ett antal mellansvenska län skulle kunna minska möjligheten till skyddsjakt i mellansvenska vargrevir där skador i form av exempelvis angrepp på hundar och andra tamdjur skett. Det har dock framförts att licensjakt efter varg skulle kunna leda till en större acceptans för arten och den nationella rovdjursförvaltningen. Innan beslut om licensjakt fattas, är det viktigt att göra nödvändiga prioriteringar och överväganden för att tillgodose behovet av skyddsjakt. Det behövs årliga analyser av vargstammens status och tillväxt. Effekterna ur genetisk synvinkel behöver också analyseras. Genetiskt viktiga vargindivider måste undantas från jakt. Det är således viktigt att utvärdera effekterna av en eventuell licensjakt ur såväl biologisk som samhällsvetenskaplig synvinkel. Licensjakt efter varg förutsätter en reproducerande stam. Vargens utsatta genetiska situation ställer vidare särskilda krav på utformningen av jaktområdet vid licensjakt.

När det gäller art- och habitatdirektivet har detta till syfte att bidra till att säkerställa den biologiska mångfalden genom att bevara livsmiljöer och vilda djur och växter (artikel 2). Åtgärder som vidtas enligt direktivet ska syfta till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus. Åtgärderna ska ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag. Uttrycket ”gynnsam bevarandestatus” är centralt i direktivet. En bedömning av om det är möjligt att göra undantag från artskyddet utgår från hur åtgärden påverkar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för de skyddade arterna. Direktivet ger möjligheter till undantag från skyddskraven under vissa förutsättningar. Undantagen regleras i artikel 16.1 a–e. För att medlemsstaterna ska få tillämpa undantagen förutsätts enligt artikel 16.1 att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus. Om dessa grundläggande förutsättningar är uppfyllda så kan undantag göras

a) för att skydda djur och växter och bevara livsmiljöer

b) för att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske,

vatten, och andra typer av egendom

c) av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön

d) för forsknings- och utbildningsändamål samt återinplantering m.m.

e) för att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de förtecknade arterna i en begränsad mängd som fastställs av de behöriga nationella myndigheterna.

Art- och habitatdirektivet förbjuder således som huvudregel avsiktligt dödande av björn, varg och lodjur. De möjligheter till undantag från huvudregeln som direktivet medger genomförs med motsvarande bestämmelser i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). Av de riktlinjer som Europeiska kommissionen har fastställt om förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå framgår hur kommissionen anser att direktivet bör tillämpas vid förvaltningen av rovdjuren.

I dokumentet Riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå (Guidelines for Population Level Management Plans for Large Carnivores, 2008) har Europeiska kommissionen föreslagit riktlinjer för hur populationsbaserad förvaltning av rovdjur ska bedrivas och hur bevarandestatusen för sådana populationer kan bedömas. I en bilaga till riktlinjerna finns ett antal rekommendationer som avser olika delar av rovdjursförvaltningen, bl.a. jakt, förflyttning, utsättning av uppfödda djur och beståndsövervakning. Vid bedömningen av bevarandestatusen anges i riktlinjerna att en rovdjursart inte behöver ha uppnått en gynnsam bevarandestatus för att ett undantag enligt artikel 16.1. i art- och habitatdirektivet ska kunna medges. Rovdjurspopulationen som sådan måste dock vara livskraftig, och dess aktuella bevarandestatus får inte äventyras. För att ett undantag från skyddsreglerna ska kunna göras, måste skälen vara mycket starka och den jakt som tillåts mycket begränsad. Det krävs också en noggrann övervakning av jaktens konsekvenser. Vid bedömningen av alternativa lösningar till jakt anges att det finns många möjliga lösningar för att t.ex. skydda tamdjur från rovdjursangrepp. I enlighet med subsidiaritetsprincipen, dvs. att alla beslut ska fattas på lägsta effektiva nivå, kan den enskilda medlemsstaten avgöra när de alternativa lösningarna inte kan betraktas som tillräckliga. Riktlinjerna antogs av kommissionen under sommaren 2008, och de kan enligt kommissionens bedömning ligga till grund för inriktningen av rovdjursförvaltningen, framför allt inom EU.

Avslutningsvis ansluter sig utskottet i allt väsentligt till det som regeringen anför om mål för vargstammens utveckling. Enligt utskottets mening innebär detta att Sverige bör kunna få en livskraftig vargstam med en god genetisk status. Dock beskrivs de åtgärder som regeringen avser att vidta för att stärka vargpopulationens genetiska status på några ställen i propositionen som ett nytt etappmål. Beskrivningen av åtgärderna som ett etappmål kan enligt utskottets mening skapa oklarhet i fråga om det etappmål som enligt förslaget om förlängning ska fortsätta att gälla till dess att resultatet av åtgärderna har utvärderats och redovisats. För att undvika missförstånd bör därför innebörden av det som riksdagen godkänner i denna del beskrivas som att etappmålet med begränsad tillväxt, i kombination med kraftfulla åtgärder för en vargstam med god genetisk variation, gäller fram till dess att effekterna av vargstammens utveckling inom Sverige och bedömningen av artens gynnsamma bevarandestatus, inklusive resultatet av de inledande åtgärderna för stärkt genetik, har utvärderats och redovisats.

Det är inte lämpligt att riksdagen i sitt beslut anger inriktningen för en särskild förvaltningsmyndighets beslut. Det utskottet godkänner i denna del bör därför beskrivas som att delegationsbeslut ska ta hänsyn till naturliga variationer, exempelvis att antalet föryngringar varierar från år till år, och därmed utgå från en populationsstorlek som inte överstiger 210 vargar i Sverige.

Utskottet tillstyrker i allt väsentligt regeringens förslag till mål för vargstammens utveckling i ovan berörda delar. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2007/08:MJ375 (v) yrkande 6, 2008/09:MJ22 (s) yrkandena 4–6 och 9, 2008/09:MJ23 (v) yrkandena 2 och 3, 2008/09:MJ24 (mp) yrkandena 2 (delvis), 6, 8–10, 12 och 13, 2008/09:MJ321 (s) samt 2008/09:MJ479 (s). Med det anförda avstyrker utskottet även motionerna 2007/08:MJ261 (c), 2008/09:MJ22 (s) yrkande 1, 2008/09:MJ251 (c), 2008/09:MJ274 (m), 2008/09:MJ448 (m) och 2008/09:MJ506 (m) i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Den ovan nämnda redovisningen av effekterna av vargstammens utveckling inom Sverige och bedömningen av artens gynnsamma bevarandestatus, inklusive resultatet av de inledande åtgärderna för stärkt genetik, bör ske senast den 1 juli 2012. Utvärderingen kommer att utgöra en kontrollstation för att se hur de påbörjade åtgärderna för att stärka vargstammens genetiska status har fallit ut. Motion 2008/09:MJ22 (s) yrkande 3 om en längre utvärderingstid avstyrks därmed.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att målet för vargstammens utbredning i landet även i fortsättningen bör vara att begränsa stammen till områden utanför renskötselns åretruntmarker. Enstaka invandrande vargar bör dock kunna accepteras under förutsättning att de inte etablerar sig inom renskötselområdet. Därmed avstyrks motion 2008/09:MJ24 (mp) yrkandena 7 och 11.

Reservation 10 (S)

av Anders Ygeman (s), Bo Bernhardsson (s), Jan-Olof Larsson (s), Helén Pettersson i Umeå (s), Aleksander Gabelic (s) och Roland Bäckman (s).  socialdemokraterna

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:
Riksdagen dels godkänner mål för vargstammens utveckling som innebär
a) att Sverige får en livskraftig vargstam med en god genetisk status,
b) att tillväxten av antalet vargar begränsas genom en förlängning av etappmålet för antalet årliga föryngringar av vargar,
c) att etappmålet kompletteras med kraftfulla åtgärder som stärker populationens genetiska status,
d) att individer som ökar den genetiska variationen i den svenska vargpopulationen ska införlivas i populationen under en tjugoårsperiod enligt vad som anförs i reservationen,
e) att införlivandet av de genetiskt friska individerna sker genom att underlätta för naturligt invandrade vargar att komma i kontakt med den befintliga populationen enligt vad som anförs i reservationen,
f) att etappmålet om 200 individer ligger kvar fram till 2029 och inte omdefinieras till ett tak enligt vad som anförs i reservationen,
g) att populationens tillväxt regleras genom beslut om begränsad licensjakt kompletterad med skyddsjakt av skadegörande individer enligt regeringens förslag,
h) att etappmålet med begränsad tillväxt, i kombination med åtgärder för en vargstam med god genetisk variation, gäller fram till dess att effekterna av vargstammens utveckling inom Sverige och bedömningen av artens gynnsamma bevarandestatus, inklusive resultatet av de inledande åtgärderna för stärkt genetik, har utvärderats och redovisats,
dels tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ22 yrkandena 4–6 och 9, bifaller delvis proposition 2008/09:210 punkt 4 och avslår motionerna 2007/08:MJ261, 2007/08:MJ375 yrkande 6, 2008/09:MJ23 yrkandena 2 och 3, 2008/09:MJ24 yrkandena 2 i denna del, 6, 8–10, 12 och 13, 2008/09:MJ251, 2008/09:MJ274, 2008/09:MJ321, 2008/09:MJ448, 2008/09:MJ479 och 2008/09:MJ506.

Ställningstagande
Vi anser att regeringens förslag om vargstammens utveckling ska avslås i vissa delar. Fram till 2029 bör etappmålet om 200 individer ligga kvar och inte omdefinieras till ett tak. En majoritet av remissinstanserna vänder sig mot en frysning av stammens storlek. Beroende av hur spridningen över landet utvecklas kan vargbeståndet öka till över 200 vargar. Detta förutsätter dock en fungerande regional förvaltning. Regeringens förslag är att Sverige ska underlätta naturlig invandring från Finland men även tillåta inplantering av varg från öst. Regeringen vill inplantera 20 vargar i Sverige mellan 2010 och 2014. Flertalet remissinstanser stöder en naturlig invandring av varg före införsel av varg från öst. Jägareförbundet vill avvakta i fem år innan man börjar med aktiv flytt eller införsel av varg. Varken Naturskyddsföreningen eller WWF anser att införsel av varg är den bästa lösningen i dagsläget. En expertgrupp på Naturvårdsverket menar att problemet med inavel kan vara avhjälpt inom 20 år med naturlig invandring om en varg per år. Regeringen skriver i propositionen att man trots experterna och remissinstansernas råd ändå gör bedömningen att det bör föras in 20 vargar på fyra år – en politik som helt saknar stöd hos såväl jägare, boende i berörda områden som naturskyddsföreningarna. Vilka bedömningar som regeringen stöder sig på redovisas inte. Regeringens politik är en omotiverad panikåtgärd som saknar vetenskaplig grund. Vi ser risker med att införsel av varg minskar legitimiteten för rovdjursförvaltningen och kan leda till ökad illegal jakt. Vi menar att regeringen riskerar det stöd som finns för rovdjursförvaltningen med denna ogenomtänkta åtgärd. Vi anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag om införsel av 20 vargar från öst 2010–2014. Regeringen tar inget ansvar för att förankra den förda politiken utan överlämnar till Jägareförbundet att förankra flytt och införsel av varg, något som samma organisation ställt sig kritisk till. Vi vill underlätta för naturlig invandring av varg och ser ingen anledning att forcera processen. De två senaste åren har tre vargar invandrat från Finland varav en hittills har fått en kull. Utifrån Naturvårdsverkets prognos om behovet av en invandrad varg per år bör vargstammen inom de närmaste 20 åren ha breddat sin genetiska bas. Invandrad varg bör märkas så att den kan följas med GPS. På så sätt kan renägarna och länsstyrelserna följa vargen och vidta åtgärder för att underlätta förflyttning och minska risken för negativ påverkan på tamdjur. Fredade korridorer bör upprättas som underlättar både invandring och utvandring av varg.

Vi ställer oss positiva till att i begränsad och kontrollerad form tillåta licensjakt på varg. Jakten leder i sig till att vargen blir mer skygg för människor och undviker samhällen, vilket är positivt för lokalbefolkningen. Det leder även till att vargen söker sig till nya områden. Det är mycket viktigt att denna licensjakt sker kontrollerat och begränsas till områden med stora bestånd. Regeringen menar att jakten främst ska inriktas på defekta vargar. Det ser vi som önskvärt men vi ställer oss frågande till hur detta de facto ska kunna utformas. Naturvårdsverket har fått i uppgift att utforma hur jakt på ”ej genetiskt värdefulla vargar” ska ske. Vi utgår ifrån att regeringen ställer upp fasta ramar för formen för licensjakt innan den tillåts. Det är av högsta vikt att nyinvandrade vargar skonas från jakt i möjligaste mån och att det tydliggörs vilka skyldigheter jägare har vid jakt på varg. Regler bör fastställas för licensjakt för att skydda invandrad varg. Detta bör ges regeringen till känna.

Reservation 11 (MP, V)

av Wiwi-Anne Johansson (v) och Tina Ehn (mp). vansterpartiet-12  miljopartiet

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen dels godkänner mål för vargstammens utveckling som innebär
a) att Sverige får en livskraftig vargstam med en god genetisk status,
b) att etappmålet för antalet årliga föryngringar förlängs enligt vad som anförs i reservationen,
c) att etappmålet kompletteras med åtgärder som stärker populationens genetiska status enligt vad som anförs i reservationen,
d) att individer som ökar den genetiska variationen i den svenska vargpopulationen ska införlivas i populationen enligt vad som anförs i reservationen,
e) att införlivandet av de genetiskt friska individerna ska ske genom att underlätta för naturligt invandrade vargar kompletterat med en utökad bevakning enligt vad som anförs i reservationen,
f) att vargstammens tillväxt inte ska frysas vid en nivå på 210 individer enligt vad som anförs i reservationen,
g) att licensjakt inte bör tillåtas och att populationens storlek inte ska påverkas av annan jakt än skyddsjakt av skadegörande individer enligt vad som anförs i reservationen,
h) att etappmålet som innebär 20 föryngringar per år bör gälla fram till dess att effekterna av vargstammens utveckling inom Sverige kan avläsas och att en bedömning av artens gynnsamma bevarandestatus kan garanteras enligt vad som anförs i reservationen,
dels tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2007/08:MJ375 yrkande 6, 2008/09:MJ23 yrkandena 2 och 3 samt 2008/09:MJ24 yrkandena 2 i denna del, 6, 8–10, 12 och 13, bifaller delvis proposition 2008/09:210 punkt 4 och avslår motionerna 2007/08:MJ261, 2008/09:MJ22 yrkandena 4–6 och 9, 2008/09:MJ251, 2008/09:MJ274, 2008/09:MJ321, 2008/09:MJ448, 2008/09:MJ479 och 2008/09:MJ506.

Ställningstagande
Vi anser att regeringens förslag om vargstammens utveckling ska avslås i vissa delar. Den skandinaviska vargpopulationen har allvarliga genetiska problem. Det råder i stort sett full enighet om att den svenska vargstammen måste få ett tillflöde av nya gener för att den allvarliga situationen när det gäller inavelsgraden ska brytas. Orsaken till inaveln är att stammen är för liten och för isolerad från andra, större vargpopulationer därför att människan på ett onaturligt sätt håller den skandinaviska vargstammen åtskild från den finsk-ryska. En sammanhängande fennoskandisk vargpopulation är ett av rovdjurspolitikens viktigaste mål. Genetisk föryngring bör inte ske genom införsel av vargar från andra länder som regeringen föreslår. Det är viktigt att hitta en långsiktigt hållbar strategi för att säkra vargstammens överlevnad. Det är inte rimligt att tänka sig att vargens långsiktiga överlevnad i landet ska vara beroende av ständigt återkommande införsel av nya djur. Strategin måste i stället vara att omgående identifiera och genomföra åtgärder som skyndsamt säkerställer en sammanhängande fennoskandisk stam. Invandrande djur från öster måste tillåtas vandra ned genom norra Sverige. Ökad bevakning och skydd av dessa djur är nödvändig. Införsel av vargar bör endast vara en sista utväg om en föryngring av vargstammens genetik inte kan uppnås genom en fungerande kontakt med den finsk-ryska vargpopulationen eller genom att man flyttar individer som kommer invandrande till norra Sverige till mer vargtäta områden för att säkra det genetiska materialet.

Centralt i regeringens proposition är att man vill utsträcka möjligheten att jaga rovdjur i Sverige, trots att bl.a. varg skyddas av EU:s art- och habitatdirektiv. Enligt direktivet får dessa djur inte avsiktligt störas, fångas eller dödas. Regeringen anser dock att man kan tillåta licensjakt genom att använda de undantag som finns angivna i direktivets artikel 16.1. Regeringens förslag om licensjakt bygger på en felaktig tolkning av artikeln. I texten anges att undantag från fredning får medges endast om det inte finns någon annan lämplig lösning på något av fem uppräknade problem eller behov, betecknade a–e. Det behov som 16.1.e handlar om är ”insamling och förvaring” av ett fåtal exemplar av en art. Det har ingenting att göra med att jaga djur i syfte att hålla nere populationsstorleken. Genom att man omtolkar ordet ”insamling” till ”jakt” får artikeln en helt ny innebörd. En omtolkning av insamling till jakt kan inte stämma överens med direktivets intentioner. Grunden för regeringens förslag är baserad på en felaktig tolkning av direktivet. Det är vidare olämpligt att nu öka jakttrycket på vargstammen. Att öka dödligheten i vargstammen skulle medföra att stammens genetiska status försämras snabbare. Detta är definitivt inte lämpligt innan åtgärder mot inaveln har genomförts och hunnit få effekt i vargstammen. Det som har betydelse för acceptansen för rovdjursförvaltningen är möjligheten till skyddsjakt på de vargindivider som orsakar större problem än andra. Utrymmet för sådan skyddsjakt blir mindre om licensjakt införs. Licensjakt tillsammans med de stora problem som finns med den illegala jakten kommer att innebära en mycket hög omsättning på individer hos en djurart som präglas av livslånga parförhållanden och stabila familjeförhållanden. Instabilitet i vargfamiljer leder till att jakten på föda och valparnas överlevnad försvåras, vilket i sin tur kan förorsaka angrepp på tamdjur. Detta i kombination med illegal jakt, där det inte är helt ovanligt att målet är att skjuta alfahannen, skapar inga goda förutsättningar för en långsiktigt livskraftig vargstam. Vidare är det inte möjligt att som regeringen föreslår inrikta en kommande licensjakt på vargar som är ”genetiskt defekta” eftersom det inte finns några rimliga möjligheter att urskilja sådana individer ur en vild population av levande djur i skogen. Hög inavelskoefficient i sig behöver inte innebära att djuren bär på några defekter. Man bör vänta med att öka jakttrycket på vargen tills åtgärder mot inaveln har genomförts och fått effekt i stammen. Det krävs ett långsiktigt grepp som baseras på en vetenskaplig grund för att skapa en hållbar och fungerande rovdjurspolitik. Att införa licensjakt kommer att polarisera frågan ytterligare.

Regeringen aviserar att man tillfälligt vill frysa vargstammen på den låga nivå som etappmålet 20 föryngringar innebär, dvs. ca 210 djur. Detta är olämpligt av flera skäl. För det första är en så liten djurpopulation, även om den inte vore så hårt inavlad, alltför känslig för olika slumphändelser. För det andra försämras vargstammens genetiska status snabbare om dödligheten i vargstammen ökar. För det tredje riskerar en sådan frysning att skapa förväntningar hos en del människor om att samhället ska ge upp målet om en långsiktigt livskraftig vargstam och fortsätta att hålla stammen nere på ca 200 djur. Vargstammens tillväxt bör få fortsätta parallellt med åtgärder som syftar till att förbättra dess genetiska status, och riksdagen bör sätta ett nytt etappmål för vargstammen när den av regeringen tillsatta utvärderingen rapporterat sina resultat. Detta bör ges regeringen till känna.

Omröstning i sakfrågan
Utskottets förslag mot reservation 10 (S)
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Tidpunkt för utvärdering av etappmålet för vargstammen

Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ22 yrkande 3.

Reservation 12 (S)

av Anders Ygeman (s), Bo Bernhardsson (s), Jan-Olof Larsson (s), Helén Pettersson i Umeå (s), Aleksander Gabelic (s) och Roland Bäckman (s). socialdemokraterna 

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ22 yrkande 3.

Ställningstagande
Vi ser positivt på att regeringen tillsätter en utredning som ska utvärdera etappmålet, men vi ifrågasätter den knappa tiden. Med den politik som regeringen föreslår måste införsel av vargar starta redan nästa år för att det ska finnas en rimlig chans för vargarna att hinna föröka sig till 2012 när utvärderingen ska vara klar. Vi vill i stället ge den naturliga invandringen mer tid, som experterna förordar. Då är det rimligt att genomföra en delutvärdering 2015 och 2021. En slutgiltig bedömning kan i enlighet med experternas rekommendationer därmed först göras 2029. Detta bör ges regeringen till känna.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

12. Vargar i renskötselområdet

Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ24 yrkandena 7 och 11.

Reservation 13 (MP)

av Tina Ehn (mp).  miljopartiet

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ24 yrkandena 7 och 11.

Ställningstagande
För att nå en hållbar situation måste vargens naturliga invandring söderut från gränsen mot Finland underlättas med aktiva åtgärder genom att man låter några föryngrande familjegrupper etableras i renskötselområdets södra delar. Att säkerställa naturliga invandringsvägar för vargen från Finland innebär att ett antal föryngrande familjegrupper måste få finnas runt Bottenviken. Det är angeläget att man redan nu börjar närmare analysera vad som behöver göras för att detta ska bli möjligt. Detta kan medföra en konflikt med rennäringens intressen. Regeringen framhåller i propositionen att respekten för naturen måste prägla synen på konflikter mellan olika mänskliga aktiviteter och viltet. Jag instämmer till fullo i detta och anser att det även bör gälla rennäringen. I en annan aktuell proposition (prop. 2008/09:214 Hållbart skydd av naturområden) lägger regeringen stor vikt vid varje närings sektorsansvar för miljö- och naturvården: varje samhällssektor ska ta sitt ansvar för de miljöfrågor som är kopplade till respektive sektors verksamhet. Även här instämmer jag och hävdar att detta även måste gälla rennäringen. Det bör vara en självklar del i rennäringens sektorsansvar att möjliggöra en samexistens med de vilda djurarter som hör hemma i norra Sverige, inklusive vargen. Regeringen vill i stället förskjuta politiken ett steg i motsatt riktning. Den rovdjurspolitik som gällt sedan 2001 innebär att det inom renskötselområdet bör få förekomma enstaka föryngringar utanför åretruntmarkerna (prop. 2000/01:57 s. 42), men i den nu aktuella propositionen har detta ändrats till att enstaka vargar bör accepteras inom renskötselområdet under förutsättning att de inte etablerar sig och bildar revir där. Jag anser det helt orimligt att undanta en så stor del som 40 % av landet från föryngring av ett djur som tidigare förekommit naturligt i området. Regeringen bör lägga större vikt vid att successivt underlätta för vargetableringar i renskötselområdets kustområden och ge rennäringen hjälp med att finna driftsformer som möjliggör en samexistens med varg. Detta bör ges regeringen till känna.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

13. Information och rovdjursturism

Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ210 yrkande 2, 2007/08:MJ251 yrkande 2, 2008/09:MJ22 yrkandena 11–13 och 2008/09:MJ245.

Reservation 14 (S)

av Anders Ygeman (s), Bo Bernhardsson (s), Jan-Olof Larsson (s), Helén Pettersson i Umeå (s), Aleksander Gabelic (s) och Roland Bäckman (s). socialdemokraterna

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2008/09:MJ22 yrkandena 11–13 och 2008/09:MJ245 samt avslår motionerna 2007/08:MJ210 yrkande 2 och 2007/08:MJ251 yrkande 2.

Ställningstagande
Under de senaste cirka tio åren har en omfattande forskning kring de stora rovdjuren bedrivits i Skandinavien. Forskningen har i stor utsträckning ökat kunskapen om arterna och deras levnadssätt. Det som saknas i Norden är en gemensam webbplats för information till allmänheten. Rovdjurscentret De 5 Stora i Sverige har i dag en väl fungerande webbplats. Webbplatsen skulle kunna utvecklas till en rovviltsportal för hela Norden. Regeringen bör verka för ett upprättande av en nordisk rovdjursportal med information till allmänheten.

Riksdagen 3Rovdjuren kan utgöra en lokal resurs om man utvecklar en rovdjursturism där man kan se de svenska rovdjuren i sina naturliga miljöer. Jakten och viltvården har en central roll för utvecklingen av vår landsbygd, särskilt i skogslänen. Företag som satsar på jaktturism, viltspårning eller viltskådningsturism ger sysselsättning. Viltkött är en delikatess och kan säljas vidare. Rovdjursturismen kan stimuleras genom ett särskilt nationellt program som arbetas fram tillsammans med berörda regioner och kommuner. Programmet bör knytas till andra satsningar för att utveckla naturområden och naturturism. En ökad kunskapsspridning om rovdjuren och deras naturliga beteende är också viktig om vi ska klara en hållbar förvaltning av rovdjursstammen. Ett nationellt program för rovdjursturism, utvecklad naturvård och naturturism för fler arbetstillfällen i levande landsbygd bör tas fram.

I Sverige finns i dag informationscentrum i Orsa och Järvsö. Deras uppgift är att sprida lättillgänglig information om rovdjuren till boende och tamdjursägare i rovdjurstäta områden och i områden där rovdjuren har påbörjat nyetableringar. Regeringen föreslår nu att ett ytterligare informationscentrum ska etableras i södra Sverige. Enligt propositionen bedöms kostnaderna för informationsinsatserna ligga på samma nivå som i år, trots att det finns ett förslag om ett nytt infocentrum i södra Sverige. Rovdjursutredningen bedömde att de tre informationscentrumen behöver en grundfinansiering med 8 miljoner kronor per år. Vi är oroade för att regeringen inte beaktat att kvaliteten på det arbete som i dag sker kan sjunka på grund av för lite medel. Vi delar regeringens bedömning att det finns behov av ett nytt informationscentrum i södra Sverige men vi menar att ett nytt centrum inte ska etableras om inte tillräckliga medel finns avsatta. Detta bör ges regeringen till känna.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

14. Vargens härkomst

Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ375 yrkande 7.

Reservation 15 (V)

av Wiwi-Anne Johansson (v). vansterpartiet-12

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:MJ375 yrkande 7.

Ställningstagande
En utredning bör tillsättas med uppgift att kartlägga påståenden om inplantering av vargen i Sverige i dialog med de organisationer som företräder jägare, renskötare och markägare samt företrädare för miljö- och rovdjursgrupper. Enligt Brå vore ett viktigt steg för att minska den illegala jakten att utreda påståendena om inplantering. Frågan bör enligt Brå diskuteras med de organisationer som företräder jägare, renskötare och markägare. Metoden för utredningen kan vara att sammanställa och bedöma det material som finns och som pekar i den ena eller andra riktningen. Mot inplantering talar de genetiska data som finns om rovdjuren och som gör det möjligt att spåra deras härkomst. Detta bör ges regeringen till känna.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

15. Viltskador

Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ251 yrkande 3, 2007/08:MJ375 yrkande 2 och 2008/09:MJ23 yrkande 6.

Reservation 16 (V)

av Wiwi-Anne Johansson (v). vansterpartiet-12

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2007/08:MJ375 yrkande 2 och 2008/09:MJ23 yrkande 6 och avslår motion 2007/08:MJ251 yrkande 3.

Ställningstagande
Samexistensen mellan människor och rovdjur måste förbättras. Det är därför mycket värdefullt att minimera rovdjursangreppen på tamdjur, vilket kan göras genom förebyggande åtgärder. Av erfarenhet vet man att rovdjursstängsel är en sådan effektiv åtgärd. För att minska antalet angrepp på hund föreslås speciella jaktregler i rovdjurstäta områden samt krav på att skrämmas i stället för att döda rovdjuren. Jakt utan frigående hund och utveckling av s.k. vargrena hundar är ytterligare medel att tillgå. Ytterligare satsningar på förebyggande åtgärder, i enlighet med art- och habitatdirektivet, bör realiseras. Naturvårdsverket och Jägareförbundet bör ges i uppdrag att utreda möjligheterna att minska antalet rovdjursdödade hundar. De som får sina hundar rivna av rovdjur får ersättning av staten, oavsett om hunden varit försäkrad eller inte. Trots att problemets omfattning är begränsat är frågan om att skydda sin hund mot rovdjursangrepp något som engagerar många människor. Regeringen bör ge Naturvårdsverket och Jägareförbundet – inom ramen för sina allmänna uppdrag – i uppdrag att utreda möjligheterna att minska antalet hundar dödade av rovdjur. Detta bör ges regeringen till känna.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

16. Jakt efter stora rovdjur

Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ22 yrkande 7 och 2008/09:MJ287.

Reservation 17 (S)

av Anders Ygeman (s), Bo Bernhardsson (s), Jan-Olof Larsson (s), Helén Pettersson i Umeå (s), Aleksander Gabelic (s) och Roland Bäckman (s). socialdemokraterna

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ22 yrkande 7 och avslår motion 2008/09:MJ287.

Ställningstagande

Jakt är en av människans äldsta kulturyttringar, och det är i dag en betydelsefull verksamhet för många i Sverige. Jaktåret 2007/08 löste drygt 268 000 personer jaktkort i Sverige. Det är knappt 3 % av befolkningen, och en minskning med 10 000 personer jämfört med året innan. Sedan 1990-talet har antalet jaktkortslösare minskat med ungefär 18 %. Även människor som bor i tätorter ska ha möjlighet att lära sig jaga. Vi behöver även i framtiden ha jägarnas kunskap för att kunna utöva en bra viltvård i Sverige. Det är viktigt att skapa möjligheter för fler att delta i jaktens sammanhang och öka intresset för jakt och viltvård. Detta bör ges regeringen till känna.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

17. Licensjakt efter björn och lodjur

Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ359, 2007/08:MJ369 yrkande 1, 2008/09:MJ24 yrkande 2 i denna del, 2008/09:MJ370 yrkande 14, 2008/09:MJ371 och 2008/09:MJ405.

Reservation 18 (S)

av Anders Ygeman (s), Bo Bernhardsson (s), Jan-Olof Larsson (s), Helén Pettersson i Umeå (s), Aleksander Gabelic (s) och Roland Bäckman (s). socialdemokraterna

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ371 och avslår motionerna 2007/08:MJ359, 2007/08:MJ369 yrkande 1, 2008/09:MJ24 yrkande 2 i denna del, 2008/09:MJ370 yrkande 14 och 2008/09:MJ405.

Ställningstagande
Reglerna för björnjakt bör ändras. Förekomsten av skador som orsakats av björn kan motivera skyddsjakt enligt jaktförordningens bestämmelser. Det som i stället genomgående borde väljas är s.k. avlysningsjakt som då kan ske med stöd av bestämmelserna i 6 § jaktförordningen. Ett sådant betraktelsesätt skulle innebära att jakt på björn kan ske i form av licensjakt inom mycket stora områden i kombination med avlysning inom respektive område när tilldelningen är fylld. Vidare är det angeläget att ändra bestämmelserna om vilka djur som får fällas. Vi anser att alla djur ska kunna fällas med undantag för hona som åtföljs av ungar samt även hennes ungar oavsett deras ålder. Detta bör ges regeringen till känna.

Reservation 19 (MP)

av Tina Ehn (mp). miljopartiet

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ24 yrkande 2 i denna del och avslår motionerna 2007/08:MJ359, 2007/08:MJ369 yrkande 1, 2008/09:MJ370 yrkande 14, 2008/09:MJ371 och 2008/09:MJ405.

Ställningstagande
Björn och lo skyddas av EU:s art- och habitatdirektiv. Enligt direktivet får dessa djur inte avsiktligt störas, fångas eller dödas. Regeringen anser dock att man kan tillåta licensjakt genom att använda de undantag som finns angivna i direktivets artikel 16.1. I texten anges att undantag från fredning får medges endast om det inte finns någon annan lämplig lösning på något av fem uppräknade problem eller behov, betecknade a–e. Det behov som 16.1.e handlar om är ”insamling och förvaring” av ett fåtal exemplar av en art. Det har ingenting att göra med att jaga djur i syfte att hålla nere populationsstorleken. Detta bör ges regeringen till känna.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

18. Lodjursfällor

Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ23 yrkande 5.

Reservation 20 (V)

av Wiwi-Anne Johansson (v). vansterpartiet-12

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ23 yrkande 5.

Ställningstagande
Jakt med fällor orsakar stor smärta för lodjuren. Fällfångst ökar incitamenten för illegal jakt. Tillsynen av denna jaktform är i stort sett obefintlig. Djuren utsätts för fysisk och psykisk smärta och stress. Skador på tassar och klor samt träflisor i magen är vanligt förekommande. Jag anser att denna form av jakt är oetisk och förkastlig ur djurskyddssynpunkt, varför den bör förbjudas. Detta bör ges regeringen till känna.

 

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

19. Rätten att överklaga beslut om jakt

Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ24 yrkande 20.

Reservation 21 (MP)

av Tina Ehn (mp). miljopartiet

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ24 yrkande 20.

Ställningstagande
Det är lämpligt att vidga miljöorganisationers talerätt. Detta behövs av demokratiskäl och för att uppfylla intentionerna i internationella åtaganden. Miljöorganisationer enligt definitionen i 16 kap. 13 § miljöbalken borde ha rätt att överklaga beslut enligt jaktlagstiftningen. Det bör för övrigt övervägas om inte överklaganderätten också bör utvidgas till att gälla flera miljöorganisationer och friluftsorganisationer, som sådana med annan associationsrättslig organisationsform. Det är t.ex. inte självklart att väletablerade organisationer som Världsnaturfonden eller Greenpeace inte ska ha rätt att begära rättslig prövning av beslut som påverkar skyddade arter. De utvärderingar som gjorts visar att miljöorganisationerna har använt den talerätt de tillerkänts enligt miljöbalken på ett ansvarsfullt sätt och att ärendena tillförts sakkunskap som annars inte kommit myndigheterna tillhanda. Miljöorganisationernas agerande har också varit viktigt för att utveckla praxis och påvisa brister i regelverket. De rättsvårdande myndigheterna har uppskattat miljöorganisationernas seriösa användning av talerätten. Det rör sig sammanlagt om en förhållandevis försumbar andel av mängden överklaganden. Detta bör ges regeringen till känna.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

20. Skyddsjakt på enskilds initiativ

Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ210 yrkande 1, 2007/08:MJ263, 2007/08:MJ375 yrkande 5, 2008/09:MJ23 yrkande 7 och 2008/09:MJ24 yrkandena 16 och 17.

Reservation 22 (MP, V)

av Wiwi-Anne Johansson (v) och Tina Ehn (mp). vansterpartiet-12  miljopartiet

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2007/08:MJ375 yrkande 5, 2008/09:MJ23 yrkande 7 och 2008/09:MJ24 yrkandena 16 och 17 samt avslår motionerna 2007/08:MJ210 yrkande 1 och 2007/08:MJ263.

Riksdagen 4Ställningstagande

År 2007 skedde en drastisk förändring då regeringen införde en tillfällig lydelse av 28 § jaktförordningen som gav möjlighet att skjuta rovdjur, inklusive de mest hotade arterna varg och järv, var som helst utan att något tamdjur blivit skadat eller dödat, bara man hävdar att rovdjuret var på väg att angripa ett tamdjur. Därmed har det i praktiken blivit i stort sett omöjligt att fälla någon för jaktbrott mot stora rovdjur. Den som blir ertappad med att skjuta ett rovdjur utan tillstånd kan alltid påstå att rovdjuret var på väg att angripa en hund eller ett annat lösspringande tamdjur och därmed undgå straff. Av de sex vargar som rapporterats skjutna med åberopande av paragrafen sedan 2001 var fyra alfadjur och en hona. Vid den utvärdering av förordningen som skedde i vintras konstaterade både Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten att fredningen av rovdjur i praktiken satts ur spel. Myndigheterna menar att det är en uppenbar risk att förordningen utvecklas till ett verktyg för dem som vill döda rovdjur avsiktligt. Rikspolisstyrelsen pekar på de stora svårigheterna med att utreda händelser där bara skyttens berättelse finns som underlag. I ett stort antal fall har förundersökningar därför lagts ned. Trots detta har regeringen nu ersatt den tillfälliga förordningen med att utforma 28 § jaktförordningen på liknande sätt. En noggrann utvärdering bör göras av vilka effekter på rovdjursstammarna förändringen av 28 § jaktförordningen har lett till.

Vad vi vet från forskningen är att den illegala jakten redan är ett stort problem – och för vargen är det redan den vanligaste dödsorsaken – och det är därför mycket angeläget att dessa brottslingar blir fällda för sina brott. Att i det läget förändra skyddsjaktsbestämmelserna så att det blir i stort sett omöjligt att bevisa jaktbrott mot stora rovdjur är oacceptabelt. Dessutom är det mycket tveksamt om 28 § jaktförordningen i sin nuvarande utformning är förenlig med Sveriges förpliktelser enligt art- och habitatdirektivet. Lydelsen av 28 § jaktförordningen bör återgå till att enbart gälla skydd av tamdjur innanför hägn. Detta bör ges regeringen till känna.

Omröstning i sakfrågan
Utskottets förslag mot reservation 22 (MP, V)
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

21. Försök och förberedelse till jaktbrott

Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ22 yrkande 8 och 2008/09:MJ24 yrkande 18.

Reservation 23 (S, V)

av Anders Ygeman (s), Bo Bernhardsson (s), Jan-Olof Larsson (s), Wiwi-Anne Johansson (v), Helén Pettersson i Umeå (s), Aleksander Gabelic (s) och Roland Bäckman (s). socialdemokraterna  vansterpartiet-12 

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ22 yrkande 8 och avslår motion 2008/09:MJ24 yrkande 18.

Ställningstagande
Vi vill gå längre än regeringen och genast kriminalisera förberedelse till jaktbrott. I dag är det inte kriminellt att förbereda ett grovt jaktbrott, vilket innebär t.ex. att polis och tull inte har rätt att beslagta olagliga fällor eller hindra personer att tillverka dem. Detta bör ges regeringen till känna.

Reservation 24 (MP)

av Tina Ehn (mp). miljopartiet

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:MJ24 yrkande 18 och avslår motion 2008/09:MJ22 yrkande 8.

Ställningstagande
Redan i den rovdjursproposition som riksdagen ställde sig bakom 2001 (prop. 2000/01:57) förklarade regeringen att det finns övervägande skäl som talar för att kriminalisera försök och förberedelse till jaktbrott. När det gäller illegal jakt med såväl skjutvapen som fällor skulle möjligheterna att förhindra jakten förbättras genom en kriminalisering av försök och förberedelse till jaktbrott. Att regeringen inte redan då lade fram förslag om en lagändring berodde på att man ville avvakta en översyn av förberedelsebrottet i allmänhet som pågick inom regeringskansliet. Detta var för åtta år sedan. Regeringen ger i propositionen en god beskrivning av den nuvarande situationens brister. Så länge försök och förberedelse till jaktbrott inte är kriminaliserat kan polisen bara kontrollera t.ex. jaktstugor, förvaringsställen, bilar, lastutrymmet på en skoter eller skoterns släp vid misstanke om ett fullbordat jaktbrott. Polis och åklagare kan i dag tillgripa hemlig teleövervakning endast för att kontrollera teletrafiken vid förundersökning om ett fullbordat grovt jaktbrott. Detta kan inte ske på försöks- eller förberedelsestadiet, t.ex. när man har fått kännedom om grupperingar som planerar olaglig jakt på rovdjur. Kriminalisering av försök och förberedelse till grovt jaktbrott skulle därför vara ett värdefullt verktyg i bekämpandet av den illegala jakten. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag. Detta bör ges regeringen till känna.

Omröstning i sakfrågan
Utskottets förslag mot reservation 23 (S, V)
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

22. Illegal jakt

Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ375 yrkande 9 och 2008/09:MJ24 yrkande 19.

Reservation 25 (MP, V)

av Wiwi-Anne Johansson (v) och Tina Ehn (mp). vansterpartiet-12    miljopartiet

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2007/08:MJ375 yrkande 9 och 2008/09:MJ24 yrkande 19.

Ställningstagande
Såväl i Mellansverige som längre norrut förekommer ofta att snöskoter används i samband med jaktbrott. Med snöskotern får man möjlighet att förflytta sig snabbare än rovdjuren i terrängen, och den är därför ett effektivt hjälpmedel för att söka upp ett rovdjur, komma inom skotthåll, driva djuret mot skyttar eller t.o.m. köra på djuret. Enligt Brå har snöskoter använts för att jaga rovdjur i nästan var femte anmälan om illegal jakt. Utredningen av sådana brott försvåras av att det inte finns något krav om att snöskotrar ska vara försedda med identifikationsnummer som kan avläsas i de spår som fordonet lämnar efter sig. Ett sådant krav bör därför snarast införas. Det borde också vara möjligt att begränsa skotertrafiken genom att hänvisa viss skoteråkning till särskilda leder i vissa områden. Detta bör ges regeringen till känna

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

23. Intresseorganisationernas arbete mot illegal jakt

Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ375 yrkande 3.

Reservation 26 (V)

av Wiwi-Anne Johansson (v). vansterpartiet-12

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:MJ375 yrkande 3.

Ställningstagande
Om vi ska minska den illegala jakten och om diskussionsklimatet ska sansas måste de etablerade jägarna, renskötarna och markägarna ta sin del av ansvaret och både centralt och lokalt isolera dem som begår brott. Regeringen bör ställa ökade krav på att organisationer för jägare, renskötare och markägare ska agera kraftfullt mot illegal jakt. Detta bör ges regeringen till känna.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.
 

24. Översyn av jaktlagstiftningen

Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ375 yrkande 4.

Reservation 27 (S, MP, V)

av Anders Ygeman (s), Bo Bernhardsson (s), Jan-Olof Larsson (s), Wiwi-Anne Johansson (v), Helén Pettersson i Umeå (s), Tina Ehn (mp), Aleksander Gabelic (s) och Roland Bäckman (s). socialdemokraterna

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:MJ375 yrkande 4.

Ställningstagande
Brå anger att man bör överväga att införa ett särskilt stadgande för otillåten skyddsjakt med en lindrigare straffskala än för övrig illegal jakt. Detta skulle öka acceptansen för lagstiftningen medan de kännbara straffen skulle riktas mot ”rätt” gärningspersoner. Med anledning av detta behövs en total översyn av jaktlagstiftningen. Översynen ska ske mot bakgrund av den omfattande illegala jakten och syfta till att ge ett starkt skydd för rovdjuren. Detta bör ges regeringen till känna.

Omröstning i sakfrågan
Utskottets förslag mot reservation 27 (S, MP, V)
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

25. Inventeringar

Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ402 yrkande 3.

MJ402 yrkande 3 av Patrik Forslund (m)

Enligt motion 2008/09:MJ402 (m) yrkande 3 moderaterna bör antalet rovdjur i Sverige inventeras. Det är viktigt att vi får klarhet i hur mycket rovdjur vi har i Sverige fördelat på olika arter.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

26. Rovdjurens roll i ekosystemet

Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ24 yrkande 1 och 2008/09:MJ502 yrkande 29.

Reservation 28 (MP)

av Tina Ehn (mp). miljopartiet

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2008/09:MJ24 yrkande 1 och 2008/09:MJ502 yrkande 29.

Ställningstagande
De stora rovdjuren är i sig en viktig del av våra ekosystem. Ekologisk livskraft handlar om interaktionen mellan en art och dess omgivning. Vikten av att upprätthålla samspelet mellan arter har uppmärksammats alltmer inom den moderna viltforskningen. Slutsatsen är att det behövs långt större djurpopulationer för att upprätthålla ekologisk livskraft än att de enbart uppfyller kriterier för minsta livskraftiga population. För att en rovdjursart ska kunna återfå sin ekologiska funktion måste den även ha en så stor geografisk spridning som möjligt. Det är därför otillräckligt att ha små och fragmenterade populationer utspridda över stora områden.

Flera empiriska studier från främst USA visar att stora rovdjur har en nyckelfunktion i ekosystemen genom att ge upphov till s.k. kaskadeffekter. I områden där toppredatorer försvunnit finns exempel på att bytesdjuren ökat starkt och haft negativ påverkan på växtsamhällenas struktur under de perioder rovdjuren varit borta, vilket i nästa steg inverkat negativt på förekomsten av en rad andra däggdjur, fåglar och insekter. Förutom genom direkt predation kan stora rovdjur också påverka bytesdjurens dynamik genom att ändra deras beteendemönster, vilket även det leder till positiva kaskadeffekter i områden som befrias från ett tidigare hårt betestryck. Rovdjur påverkar också varandra genom konkurrens och predation. En konkurrenssituation mellan olika rovdjursarter kan innebära att tätheten eller förekomsten av en rovdjursart i vissa fall främst regleras av en annan rovdjursart snarare än av tillgång på bytesdjur. En minskning av toppredatorer i ett område kan leda till att förekomsten av mellanstora rovdjur ökar så markant att de senare tar över rollen som toppredatorer i området. Detta har betydelse för förvaltningen eftersom det får konsekvenser för de olika rovdjursstammarnas relativa storlek och utbredning, vilket i sin tur påverkar bytespopulationerna. Olika rovdjursarter kan också ha positiva effekter på varandra genom att tillgängliggöra kadaver från slagna byten för asätande arter. Jag anser att rovdjurens roll i ekosystemet ska beaktas i rovdjursförvaltningen så att stammarna kan återfå något av sin forna ekologiska funktion och att hänsyn ska tas till rovdjurens interaktioner med såväl bytesdjuren som andra rovdjursarter. Detta bör ges regeringen till känna.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

.....

E-POST

(c) Vargreviret

nyheter