1. Riksdagen beslutar att det för alla fem rovdjursarterna fastställs miniminivåer i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen beslutar att miniminivån för björnstammen i Sverige fastställs till 150 föryngringar per år, vilket motsvarar ca 1 500 individer, i enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen beslutar att en miniminivå för järvstammen i Sverige fastställs till 100 föryngringar per år, motsvarande ca 500 individer, i enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den föreslagna avskjutningen av lodjur i renskötselområdet inte genomförs.
5. Riksdagen beslutar att en miniminivå för vargstammen i Sverige fastställs till 50 föryngringar per år, vilket motsvarar ca 500 individer, i enlighet med vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att åtgärder vidtas för att förhindra en fortsatt minskning av kungsörnsstammen i delar av fjällkedjan och fjällnära området.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inte bör utvidga 28 § jaktförordningen att också omfatta varg.
8. Riksdagen begär att regeringen avskaffar möjligheten i 28 § jaktförordningen till skyddsjakt efter järv utan föregående myndighetsbeslut.
Regeringens förslag
Regeringen redovisar i propositionen hur man vill säkerställa att de fem rovdjursarterna björn, järv, lo, varg och kungsörn långsiktigt skall finnas kvar i den svenska faunan. I detta syfte föreslås för björn, lo och kungsörn, där sådant
individantal i dag nåtts att man bedömer arterna åtminstone kortsiktigt livskraftiga, miniminivåer som vägledning för val av förvaltningsstrategi för rovdjursstammen. För varg och järv, där arternas överlevnad ännu inte kan anses
säkrad i ett längre perspektiv, föreslås etappmål i stället för miniminivåer.
I propositionen föreslås också skärpta straff för jaktbrott och jakthäleri.
Vid bedömning av om jaktbrott är grovt skall särskilt beaktas bland annat om
brottet avsett ett särskilt skyddsvärt vilt eller om det utförts med en särskilt plågsam jaktmetod.
Regeringen aviserar att man avser göra vissa ändringar i jaktförordningen, i syfte att bland annat tillåta skyddsjakt på varg.
Slutligen föreslås en författningsreglering av ett reformerat ersättningssystem för skador på rennäringen av rovdjur.
Mål, miniminivåer och etappmål
Som övergripande mål för en sammanhållen rovdjurspolitik uttalas att arterna björn, järv, lo, varg och kungsörn skall finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och även kan sprida sig till sina naturliga
utbredningsområden. Målet skall nås inom en generation.
Den genomförda utredningen
Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146) bedömer att stammarna av lodjur,
björn och kungsörn i Sverige befinner sig över de nivåer som en särskild forskargrupp ansåg behövas för ett kortsiktigt bevarande. Mot denna bakgrund föreslår regeringen nationella miniminivåer för dessa arter.
Målet är att arterna skall öka i antal utöver respektive miniminivå till sådana nivåer att de med större säkerhet långsiktigt kan bevaras i den svenska faunan. Miniminivån skall också tjäna syftet att skyddsjakt endast skall tillåtas i
begränsad omfattning om antalet djur av en art sjunker under denna nivå. Det konstateras samtidigt att så länge en art befinner sig över miniminivån anser man att större hänsyn skall tas till motstående intressen, vilket betyder en mer
tillåtande inställning till jakt och skyddsjakt.
När det gäller varg och järv konstaterar utredningen att stammarna i Sverige befinner sig under, och för vargens del klart under, de lägst satta kritiska
populationsstockarna till och med för ett kortsiktigt bevarande.
Regeringen har - förmodligen i enlighet med svenskt kompromisskynne - därför valt att inte fastställa miniminivåer, utan i stället slå fast etappmål som senare
skall bli föremål för förnyad bedömning.
Jag anser - i likhet med bland andra Naturvårdsverket - att miniminivåer bör fastställas för alla rovdjuren. Därigenom skulle målen bli tydligare och kunna
tillämpas mera konsekvent i internationellt och nationellt arbete.
Sopa rent framför egen dörr
Vi svenskar verkar vara lätt kluvna i vår inställning till djuren. Vi reagerar starkt
på olika reportage om djurplågeri i olika former när det gäller kor, grisar och hästar. Vi engagerar oss starkt för regnskogens bevarande som natur med en unik flora och fauna. Vi upprörs över oljetransporter i känsliga vatten som till
exempel vid Galapagos-öarna där många sällsynta djurarter hotas. Vi tar starkt avstånd från tjuvjakt på elefant, noshörning, flodhäst och lejon i avsatta reservat i Afrika. Vi berörs på djupet av ihjälklubbning av sälar och av hänsynslös
valfångst som genomförs av norska och japanska industriella valfångsfartyg. Trots en del tillbud med dödlig utgång och fara för befolkning och andra djur finns inga svenska krav på utrotning av krokodil, tiger, haj, vissa giftiga ormar
eller spindlar. Tvärtom skulle vi uppröras om det blev aktuellt.
När vi sedan kommer till att diskutera de svenska rovdjursstammarna hörs plötsligt ett annat tonläge. Många står skräckfyllda inför en ökning av varg- och
björnstammarna. Jägarna värnar sina intressen att få skjuta av djurstammar. Renskötseln har sina intressen av att vissa rovdjur helst utrotas, åtminstone inom de aktuella renbetesområdena. Tjuvjakten är tämligen utbredd och verifieras i
regeringens proposition främst vad avser järv och kungsörn.
Vi måste få sådan kunskap om och naturlig inställning till även rovdjursstammarna att de kan få tillåtas växa till en nivå där de långsiktigt kan
överleva som djurarter i vårt land. Motstående intressen, som till exempel renskötsel och jakt, måste när det gäller djurarter som är hotade ur överlevnadssynpunkt klart och tydligt avvisas. Det är viktigt att agera hemma på
det sätt vi önskar att andra agerar hos sig.
Björn
Såväl Stockholms universitet som Naturvårdsverket hävdar att den föreslagna miniminivån, cirka 1.000 individer, för björnstammen i Sverige är för låg och att
den sannolikt ligger under den stam som finns i dag. Stammen bör sättas till minst 1.500 individer eller 150 föryngringar per år hävdar till exempel Naturvårdsverket.
Jag delar Naturvårdsverkets uppfattning och vill föreslå en uppjusterad miniminivå.
Järv
Regeringen föreslår ett etappmål på 90 föryngringar per år, vilket motsvarar ett
totalt antal av cirka 400 individer. Flera remissinstanser, bland andra Naturvårdsverket, Svenska Rovdjursföreningen och länsstyrelsen i Norrbottens län, anser att miniminivån bör sättas till 500 individer, innebärande 100
föryngringar per år.
Av allt att döma har järvstammen minskat i antal sedan 1996. Vid den senaste inventeringen under säsongen 1999/2000 noterades 40 föryngringar, vilket är färre än de tre föregående åren.
Jag delar flera remissinstansers bedömning och vill föreslå att en miniminivå på 100 föryngringar per år, motsvarande cirka 500 individer, fastställs.
Lo
Regeringen föreslår att miniminivån för lodjursstammen i Sverige skall vara 300 föryngringar per år, vilket motsvarar ett totalt antal av cirka 1.500 individer. Detta
överensstämmer i huvudsak med dagsläget. Från flera håll hävdas dock att en drastisk avskjutning av lodjursstammen borde ske. En del, till exempel Sametinget, hävdar att stammen bör ned till cirka 350 individer.
Flera remissinstanser, till exempel Stockholms universitet och Svenska Naturskyddsföreningen, hävdar bestämt att minskningen genom avskjutning är för omfattande. En kraftig minskning av lodjursstammen i renbeteslandet skulle
medföra att det i framtiden inte kommer att finnas en livskraftig lodjursstam i Norrbotten, hävdar Länsstyrelsen i Norrbottens län.
Här har regeringen valt att inte gå på utredningens förslag, innebärande en
minskning till cirka 1.000 individer. Det är bra att målet för förvaltningen av lodjursstammen slås fast till att stammen i landet som helhet inte skall minska.
Däremot ställer sig regeringen bakom utredningens förslag att lodjursstammen i renskötselområdet skall minskas långsamt till cirka 400 individer. Detta sker samtidigt som regeringen konstaterar att föryngringen av lodjur har minskat
betydligt i renskötselområdet och "långt mer än vad som rimligen är effekten av den tillåtna jakten".
Det kan inte vara rimligt att ge de motstående intressena i form av renskötsel
sådan tyngd som regeringen föreslår. Såväl Stockholms universitet och Svenska Rovdjursföreningen framhåller att det är orimligt att öka avskjutningen av lodjur
bara för att de tar en del av de vilda bytesdjuren som även är av intresse för jägarna.
Jag anser att riksdagen skall avvisa den föreslagna avskjutningen av lodjur i renskötselområdet.
Varg
Regeringen föreslår som etappmål för vargstammen i Sverige 20 föryngringar per år, vilket motsvarar totalt cirka 200 individer.
Stockholms universitet framhåller att den föreslagna nivån är påtagligt mycket
lägre än den nivå forskargruppen anger som lägsta nivå för kortsiktigt bevarande. Liknande synpunkter redovisas av Uppsala universitet.
Naturvårdsverket anser att en rimlig miniminivå för vargstammen skulle kunna
vara åtminstone 500 individer.
Regeringens förslag motiveras med att det är avgörande för vargstammen att man får förståelse hos lokalbefolkningen för utvecklingen och att
vargförekomsten skapar konflikter med näringsintressen och jaktintressen.
Regeringen bedömer inte att man i dagsläget kan få bred acceptans för en vargstam av den storlek som krävs för att arten skall kunna bedömas som
långsiktigt hållbar.
Motion till riksdagen