1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
förutsättningarna för en verkningsfull och långsiktig rovdjurspolitik.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det skandinaviska perspektivet i rovdjurspolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skyddsjakt även om etappmål eller miniminivåer ej uppfylls.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
hänsyn till sociala och ekonomiska konsekvenser av rovdjurens utbredning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om målnivån 200 individer för den skandinaviska vargstammen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miniminivån 1 000 individer för lodjursstammen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att miniminivån för järv i Sverige bör slås fast till 300 individer.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändring av 28 § jaktförordningen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att flytta beslut om skyddsjakt från Naturvårdsverket till länsstyrelserna.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om full ekonomisk ersättning för rovdjursangrepp på tamdjur.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
ekonomisk ersättning vid rovdjursangrepp på människor.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett omfattande och allsidigt informationsarbete kring rovdjuren.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de övergripande förvaltningsfrågorna liksom samråd och informationsinsatser
kring våra rovdjur bör handhas på regional nivå av de befintliga viltvårdsnämnderna som ett rådgivande organ till länsstyrelsen.
Inledning
En sammanhållen och väl fungerande rovdjurspolitik är viktig. Det är därför glädjande
att regeringen nu äntligen lyckas presentera en rovdjursproposition med syfte att få en sammanhållen rovdjurspolitik. Att Centerpartiet välkomnar att propositionen läggs
på riksdagens bord är dock inte detsamma som att vi delar alla uppfattningar i propositionen. Enligt vår mening finns det inslag i propositionen som måste förändras och förbättras för att nå ett tillfredsställande resultat.
Utgångspunkten måste vara att hitta en verkningsfull politik som människor känner acceptans för och tilltro till. Utan acceptans hos de människor som bor i bygder där
de stora rovdjuren finns kommer Sverige aldrig att få en hållbar och långsiktig politik. Centerpartiet strävar efter att hitta en lösning som gör att det svenska
samhället kan ha långsiktigt bevarade stammar av björn, järv, lo, varg och kungsörn samtidigt som människors olika intressen tas tillvara.
Otvivelaktigt är det så att frågor som rör de stora rovdjuren engagerar många
människor. Starka känslor är inblandade och det är viktigt att ha detta i åtanke när rovdjurspolitiken utformas och verkställs. Många människor känner idag en misstro
mot vad de uppfattar som en politik formad av politiker och byråkrater i Stockholm. De starka känslorna hos både dem som är positiva till rovdjur och dem som är
negativa till rovdjur gör det nödvändigt för alla att inta en öppen hållning till andras åsikter och känslor när det gäller rovdjuren.
Rovdjursutredningen
Till grund för regeringens proposition ligger det mycket gedigna arbete som lagts ned i Rovdjursutredningens betänkande "Sammanhållen rovdjurspolitik" (SOU
1999:146). Centerpartiet anser att det är olyckligt att regeringen inte bättre tog fasta på arbetet i utredningen när propositionen utformades. Flera av de förslag som
utredningen lämnade har regeringen bortsett ifrån eller förändrat till det sämre. Centerpartiet anser att mer av utredningens förslag skulle lagts fram av regeringen
och därför kommer vi i denna motion att följa flera av utredningens förslag framför regeringens förslag. Detta gäller bland annat vad som i dagligt tal kallas nödvärnsrätt vid rovdjursangrepp samt nivåerna på rovdjursstammarna.
Utan acceptans blir politiken verkningslös Den oro människor känner inför rovdjuren och deras utbredning måste tas på allvar. Oavsett om oron är berättigad eller ej så
räcker det med det faktum att människor är oroade för att beslutsfattare på olika nivåer måste ta den på allvar. Om beslutsfattare inte visar ödmjukhet inför den
ängslan människor känner kommer acceptansen för rovdjuren aldrig att bli så stor som den måste vara för att stammarna ska kunna bevaras på lång sikt.
Centerpartiet konstaterar att propositionen inte har alla de element som behövs för
att skapa en rovdjurspolitik som åtnjuter acceptans hos dem som bor i bygder med rovdjur och kanske allra minst hos dem som bor i områden med ett stort samlat
rovdjurstryck. Centerpartiets utgångspunkt är att hitta en lösning som gör att det svenska samhället kan ha långsiktigt bevarade stammar av björn, järv, lo, varg och kungsörn samtidigt som människors intressen tas till vara.
Rovdjursstammarna måste förvaltas med utgångspunkt i forskning och inventering. Jakten är att betrakta som en naturlig del i en sådan förvaltning. Rovdjurspolitiken
måste formas så att människor känner delaktighet och har möjlighet att påverka utformningen. En politik som saknar förankring hos de boende i bygder med något
eller några av rovdjursslagen kommer aldrig att bli verkningsfull och långsiktig. Vad som ovan anförs om förutsättningarna för en verkningsfull och långsiktig rovdjurspolitik bör ges regeringen till känna.
Skandinaviskt perspektiv i rovdjurspolitiken
Rovdjursstammen på den skandinaviska halvön måste beaktas i ett samlat perspektiv. Med tanke på att rovdjuren kan röra sig över stora områden och många
gånger finns i gränstrakterna mellan Sverige och Norge är de svensk- norska rovdjursstammarna många gånger att beakta som en. Att sätta nivåer och mål för rovdjursstammarna på nationell nivå är därför inte alldeles lätt.
Miniminivåer och etappmål måste utgå från det samlade skandinaviska per-spektivet och bestånden.
Det är absolut nödvändigt att Sverige lägger mer kraft på att få en skandinavisk
samsyn vad gäller miniminivåer och etappmål i rovdjurspolitiken.
Beslut om etappmål och miniminivåer bör i möjligaste mån omfatta främst Sverige och Norge.
Under lång tid har ett omfattande samarbete kring rovdjursfrågorna skett med i första hand Norge och under senare tid även med Finland inom ramen för Nordkalottsamarbetet. Samarbetet har främst gällt beståndsuppskattning och
utveckling av gemensamma inventeringsmetoder. Vi utgår ifrån att dessa rovdjursinventeringar även fortsättningsvis utförs och att de ideella krafterna
tillvaratas i det arbetet. Dessa förvaltningsfrågor är utomordentligt betydelsefulla när det gäller den samlade bedömningen av våra rovdjursstammar. Vi delar
uppfattningen att det är viktigt att finna former för att utveckla detta samarbete med Norge och Finland. Mot denna bakgrund finner vi det anmärkningsvärt att
regeringens förslag i denna proposition när det gäller rovdjurens antal och utbredning inte tar hänsyn till de gemensamma skandinaviska förhållandena som hittills varit
utgångspunkten för både forskning, vilt-övervakning och inventering. Vad som ovan anförs om det skandinaviska perspektivet i rovdjurspolitiken bör ges regeringen till känna.
Stammarnas nivåer och utbredning
Centerpartiet anser att det är bra att regeringen i propositionen inte använder sig av uttrycket livskraftiga stammar. Övergången till miniminivåer och etappmål för att på
lång respektive kort sikt bevara rovdjursstammarna i den svenska faunan är bra. Viktigt i sammanhanget är att verkligen understryka att populationerna av de stora
rovdjuren är att betrakta i ett skandinaviskt perspektiv. Det betyder att stammarna är gemensamma för Sverige och Norge. Vad gäller kungsörn kan även populationen i Finland ses i samma perspektiv som populationerna i Sverige och Norge.
Det är eftersträvansvärt att rovdjuren sprider sig inom respektive arts naturliga utbredningsområde. Utöver rent biologiska skäl för detta så är det viktigt att
rovdjuren sprider sig så att ett för hårt rovdjurstryck undviks i de områden där detta är aktuellt eller kan bli aktuellt.
Skyddsjaktsinstrumentet är viktigt för att undvika rovdjursetableringar i områden där
riskerna för angrepp på människor eller andra olägenheter är stora. Skyddsjakten i dessa områden kan även användas för att minska antalet individer. Vi anser att
regeringens förslag i detta hänseende är otillräckligt. Regeringen menar att skyddsjakten är beroende på om stammarna nått upp till etappmål respektive miniminivåer. Enligt regeringen bör, om stammarna ej nått upp till etappmål eller
miniminivåer, sådan skyddsjakt som beskrivits ovan inte tillåtas om stammarna som helhet i landet inte visar en positiv tillväxt. Vår uppfattning är att skyddsjakt måste
medges vid särskilda fall av lokala olägenheter även om stammen av det aktuella rovdjuret ej når upp till etappmål eller miniminivå. Vad som ovan anförs om
skyddsjakt även om etappmål eller miniminivåer ej uppfylls bör ges regeringen till känna.
Nivåerna är inte en statisk siffra som till varje pris måste hållas.
Nivåerna innebär att stammen långsiktigt kan bevaras i den svenska och skandinaviska faunan. Det kan betyda att stammarna vid olika tillfällen befinner sig under eller över de fastlagda målnivåerna. Det är viktigt att komma ihåg att i
naturen förekommer variationer av stammarnas storlek till följd av en mängd olika faktorer som bland annat väderförhållanden och födotillgång. Centerpartiets
uppfattning är att när stammarna nått sådana nivåer att de kan anses långsiktigt bevarade bör ännu större hänsyn tas till sociala och ekonomiska konsekvenser av
rovdjurens utbredning än vad som annars är fallet. För vår del är det naturligt att mycket stor hänsyn måste tas till de olägenheter som de stora rovdjuren kan
medföra. Vad som ovan anförs om hänsyn till sociala och ekonomiska konsekvenser av rovdjurens utbredning bör ges regeringen till känna.
Varg
Vargen är det rovdjur som skapar starkast känslor hos människor. Ett av de
starkaste skälen för människors starka känslor när det gäller varg i jämförelse med andra rovdjur torde vara att vargen oftast lever i flock och därmed upplevs som mer
hotfull. Regeringen föreslår i propositionen att etappmålet för den svenska vargstammen ska vara 20 föryngringar per år, motsvarande 200 individer.
Vi har tidigare i denna motion konstaterat att det inte går att se den vargstammen
som en isolerad svensk företeelse. Enligt vårt (och utredningens) synsätt måste vargstammen ses i ett skandinaviskt perspektiv. En rimlig målnivå för den skandinaviska vargstammen är 20 föryngringar per år, något som motsvarar 200
individer. En sådan nivå garanterar vargstammens långsiktiga bevarande samtidigt som sociala och ekonomiska hänsyn tas.
Vargstammen har under senare år haft en god tillväxt. I likhet med björnstammens
utveckling är det viktigt att tillväxttakten för vargen är sådan att människor hinner vänja sig vid etableringen. Detta skapar större förutsättningar för en acceptans hos
dem som bor i de bygder där etablering sker. Vad som ovan anförs om målnivån 200 individer för den skandinaviska vargstammen bör ges regeringen till känna.
Björn
Björnstammen på den skandinaviska halvön har haft en positiv utveckling under en följd av år. Tillväxttakten har varit en sådan att människor i stor utsträckning hunnit
vänja sig vid björnetablering. Detta har också lett till att tid funnits för att förebygga skador från björn.
Sammantaget har detta lett till en god acceptans i de områden där björn nu finns.
Det är viktigt att björnstammens utveckling även i fortsättningen följer detta mönster. Vad gäller den skandinaviska björnstammen så finns de allra flesta individerna i Sverige. Inventeringarna visar att endast en mycket liten del av
stammen återfinns i Norge. Då björnstammen i stort sett nått miniminivåerna för att arten långsiktigt ska kunna bevaras i Skandinavien bör jakten kunna fortsätta.
Centerpartiet delar utredningens och regeringens uppfattning om att 1 000 individer (100 föryngringar) är den miniminivå som bör slås fast för Sveriges del.
Lo
Lodjursstammen är idag stark i stora delar av Norrland och Svealand.
Sammantaget uppgår den skandinaviska lodjursstammen till omkring 2 000 individer varav 3/4 beräknas finnas i Sverige. Under 1990-talet har stammen vuxit sig stark
söderut och finns idag i stor mängd i södra Dalarna, Värmland, Västmanland och de norra delarna av Örebro och Uppsala län.
Effekterna på rådjursstammarna i de områden där lo finns (både i Norrland och Svealand) har varit stora.
Rovdjursutredningen menade att 1 000 djur i Sverige anses vara den nivå där stammens långsiktiga bevarande säkras. I propositionen föreslår regeringen miniminivån 300 föryngringar (1 500 individer) i Sverige trots att regeringen verkar
dela utredningens uppfattning att 1 000 djur långsiktigt garanterar stammens fortlevnad. Detta få anses förvånande.
Trots att regeringen föreslår en begränsad jakt på lodjur i de områden där stammen
ökar snabbt är regeringens förslag kring lodjursstammens miniminivå otillräckligt och motsägelsefullt. I propositionen slår regeringen fast att 1 000 individer garanterar
artens långsiktiga bevarande men samtidigt konstateras att det vid 1 500 individer (300 föryngringar) endast finns utrymme för som regeringen uttrycker det "en
mycket begränsad jakt". Det är inte utan att vi undrar vad regeringen egentligen grundar sitt förslag om 1 500 individer på.
Centerpartiet anser att utredningens förslag om 1 000 individer (med medföljande
antal föryngringar) är väl balanserat och på ett bra sätt tar hänsyn till de biologiska förutsättningarna såväl som sociala och ekonomiska konsekvenser. Vad som ovan
anförs om miniminivån 1 000 individer för lodjursstammen bör ges regeringen till känna.
Järv
Allt tyder på att järven, tvärtemot de andra stora rovdjuren, minskat i antal de
senaste åren. Trots skyddsåtgärder är stammens storlek jämförbar med storleken för 30 år sedan. Detta är naturligtvis allvarligt om stammen ska kunna bevaras på lång sikt. De senaste inventeringarna 1999/2000 gör gällande att antalet
föryngringar var 40 i renskötselområdet. Det är 17 färre föryngringar än året innan och 11 färre än 1998 samt 26 färre än 1997 och 1996. Noterbart är att bestånden i Norge inte visar motsvarande nedgång.
Den skandinaviska järvstammen uppgår för närvarande till cirka 500 individer. Rovdjursutredningen konstaterar att detta bör ses som en miniminivå för stammen som helhet. Centerpartiet delar den uppfattningen.
Centerpartiet anser i likhet med utredningen att miniminivån för järv i Sverige bör slås fast till 300 individer (med medföljande antal föryngringar). Detta bör ges regeringen till känna.
Kungsörn
Vad gäller kungsörnen är det berättigat att tala om en gemensam stam för Sverige, Norge och Finland. Det sammanhängande utbredningsområdet fortsätter även österut in i Ryssland. Denna större gemensamma stam gör förutsättningarna för
fastställandet av en miniminivå för det långsiktiga bevarandet annorlunda än de andra rovdjuren som här behandlas. Centerpartiet delar regeringens och utredningens uppfattning om att kungsörnens utbredning inte bör påverkas av
människan. Likaså finner vi 600 häckande par i Sverige vara en rimlig miniminivå för att garantera stammens långsiktiga bevarande i den svenska faunan.
"Nödvärnsrätt" vid rovdjursangrepp
En mycket central del i rovdjurspolitiken måste vara att ha en möjlighet att skydda sig och sin egendom vid rovdjursangrepp. Det kan inte betecknas som rimligt att en
människa ska behöva stå och se på när ett tamdjur angrips av ett rovdjur utan att få ingripa innan djuret skadats eller dödats. Konsekvensen av regeringens förslag är
just detta. Utformningen på jaktförordningens 28 § måste förändras, förbättras och förtydligas. 28 § i jaktförordningen reglerar möjligheten till skyddsjakt utan
föregående myndighetsbeslut, den i dagligt tal så kallade "nödvärnsrätten".
Det finns en oro för att en "nödvärnsrätt" skulle leda till en betydande ökad mängd
skjutna rovdjur. Erfarenheterna från Norge och den norska "nödvärnsrätten" visar att en sådan oro är överdriven. Den norska "nödvärnsrätten" har inte lett till någon
avsevärt ökad avskjutning av rovdjur. En förändring av 28 § i jaktförordningen så att ägaren eller vårdaren av ett tamdjur får döda en björn, järv, lo eller varg som är
under direkt angrepp på tamdjuret är berättigad. Vad som ovan anförs om förändring av 28 § jaktförordningen bör ges regeringen till känna.
Decentralisera beslut om skyddsjakt
Det är viktigt att beslut fattas så nära de berörda som möjligt. Detta gäller även i fråga om skyddsjakt på rovdjur som beslutats av myndigheter och som därmed inte
omfattas av § 28 i jaktförordningen. Regeringen föreslår att jaktförordningen ändras så att Naturvårdsverket kan delegera till länsstyrelserna att besluta om skyddsjakt
på enskilda individer av björn eller lo som orsakar skada eller olägenhet.
Detta är inte tillräckligt. Centerpartiet anser att en större förändring av jaktförordningen är befogad. Beslut om skyddsjakt bör flyttas från Naturvårdsverket
till länsstyrelserna.
Denna decentralisering är nödvändig för att alla intressen i rovdjursfrågorna ska få möjlighet att föra fram sin mening. Att flytta besluten från central nivå till regional
nivå är också en förutsättning för att få väl förankrade beslut hos lokalbefolkningen (både hos dem som förespråkar jakt och hos dem som inte vill se jakt). Väl
förankrade beslut skapar större möjlighet att få acceptans för långsiktigt bevarade rovdjursstammar. Frågan om rovdjur har alltid väckt starka känslor varför det är
nödvändigt att beslut fattas på ett sådant sätt att människor inte känner sig överkörda. Därför är det rimligt att flytta besluten om skyddsjakt till den regionala
nivån. Vad som ovan anförs om att flytta beslut om skyddsjakt från Naturvårdsverket till länsstyrelserna bör ges regeringen till känna.
Ekonomisk ersättning vid rovdjursangrepp
En mycket viktig beståndsdel i en sammanhållen, långsiktig och verkningsfull rovdjurspolitik är att människor och människors näringsverksamhet inte lider ekonomisk skada till följd av rovdjursangrepp. Full ekonomisk ersättning för djur
som skadas eller dödas vid rovdjursangrepp är ett måste. En sådan ordning är i allra högsta grad befogad med tanke på att samhället har som mål att de stora rovdjurens långsiktiga fortbestånd ska garanteras.
Det är inte rimligt att den enskilde djurägaren ska behöva drabbas av höga försäkringspremier på grund av att det finns rovdjur där husdjur och tamboskap vistas. I propositionen klarar regeringen tyvärr inte av att garantera den för
acceptansen av rovdjuren så viktiga ekonomiska ersättningen. Full ekonomisk ersättning för rovdjursangrepp bör gälla både för djur som ingår i näringsverksamhet och för djur som hålls som husdjur.
Vad som ovan anförs om full ekonomisk ersättning för rovdjursangrepp på tamdjur bör ges regeringen till känna.
Skador på människor till följd av rovdjursangrepp är ovanliga. Detta till trots är det
viktigt att ansvarsfrågan kring skador på människor vid rovdjursangrepp klarläggs. Regeringen fortsätter i propositionen att överväga hur detta ska hanteras. Vi menar
att regeringen övervägt länge nog. Det är dags att komma med konkreta förslag. Skador till följd av rovdjursangrepp är främst aktuellt för björn. Just nu finns det till
exempel ett fall med en person som blivit attackerad av björn och som inte får ersättning på ett fullgott sätt. Enligt vår uppfattning har staten ett ekonomisk ansvar
vid personskador till följd av angrepp från rovdjur. Precis som ersättning ska utgå för skadade eller dödade tamdjur ska statlig ersättning utgå för personskador som
uppstått i samband med ett rovdjursangrepp. Vad som ovan anförs om ekonomisk ersättning vid rovdjursangrepp på människor bör ges regeringen till känna.
Information
En grundläggande förutsättning för att stammarna av de stora rovdjuren ska garanteras på lång sikt är att det finns acceptans hos de människor som bor i de
bygder där rovdjuren finns. Detta har vi behandlat i ett tidigare avsnitt av denna motion. För att denna acceptans ska nås behövs förutom de element i rovdjurspolitiken som vi redan nämnt ett omfattande och allsidigt
informationsarbete. Det är viktigt att information om rovdjurens beteende, spridning och förebyggande åtgärder ges till alla dem som efterfrågar sådan information.
Många parter måste vara inblandade i detta arbete då människor efterfrågar information från olika håll. Att informationen kan fås från många parter är avgörande
då misstron mot myndigheterna kan vara stor i dessa frågor. Informationen kan på ett mycket påtagligt sätt hjälpa till att minska konflikterna mellan olika intressen.
Mot bakgrund av det som anförs ovan är det centralt att det i det uppdrag regeringen vill ge till Naturvårdsverket uttryckligen klargörs att ideella krafter, museer och
djurparker ska ges goda möjligheter att vara med i informationsarbetet kring rovdjuren. Vad som ovan anförs om ett omfattande och allsidigt informationsarbete kring rovdjuren bör ges regeringen till känna.
Regionala rovdjursgrupper
Med anledning av proposition 1999/2000:73 "Jaktens villkor" kompletteras nu de länsvisa viltvårdsnämnderna med politiska företrädare. Denna förändring motsatte sig Centerpartiet.
Viltvårdsnämnderna är dessutom sammansatta av de parter som berörs av viltvårds- och faunafrågor i allmänhet. Vi finner det inte motiverat att skapa ytterligare
administration kring dessa frågor genom att länsstyrelserna skall åläggas att skapa ännu ett organ. De föreslagna gruppernas ställning i förhållande till länsviltnämnderna framstår dessutom som oklar. Om man inom delar av ett län eller
mellan län finner det lämpligt att på grund av särskilda skäl bilda regionala grupper skall det få ske på frivillig väg.
Dock är det vår uppfattning att de övergripande förvaltningsfrågorna liksom samråd
och informationsinsatser kring våra rovdjur bör handhas på regional nivå av de befintliga viltvårdsnämnderna som ett rådgivande organ till länsstyrelsen.
Detta bör ges regeringen till känna.
Stockholm den 31 januari 2001
Eskil Erlandsson (c)
Sven Bergström (c)
Birgitta Carlsson (c)
Viviann Gerdin (c)
Åke Sandström (c)
Motion till riksdagen