Under senare år har det gjorts stora återverkningar på faunan
och även medfört problem beträffande tamdjur. Betande kreatur har rivits och en del jakt- och sällskapsdjur har förlorats.
Bästa sättet att integrera styrningen av rovdjurens både allmänna och regionala tillväxt är ordnad licensjakt under angivna jakttider för respektive art, d.v.s. på samma sätt som älgjakt vanligen bedrivs. Metoden
Ytterligare en god effekt uppnås i och med att rovdjuren behåller sin skygghet, vilket är angeläget för att minska olyckor vid möten mellan människotillvänjda rovdjur och personer utan rovdjurserfarenhet.
Vid bedömning av om jaktbrott är grovt skall särskilt beaktas bland annat om brottet avsett ett särskilt skyddsvärt vilt eller om det utförts med en särskilt plågsam jaktmetod.
Jag anser - i likhet med bland andra Naturvårdsverket - att miniminivåer bör fastställas för alla rovdjuren. Därigenom skulle målen bli tydligare och kunna tillämpas mera konsekvent i internationellt och nationellt arbete.
Vi måste få sådan kunskap om och naturlig inställning till även rovdjursstammarna att de kan få tillåtas växa till en nivå där de långsiktigt kan överleva som djurarter i vårt land.
Jag anser att det finns goda skäl att som en miniminivå för vargstammen fastställa 500 individer eller 50 vargföryngringar i Sverige per år.
Skyddsjakt utan myndighetsbeslut är många gånger svår att skilja från ett jaktbrott.
Det finns tydliga tecken på kraftigt avvikande beteenden
jämfört med tidigare förhållanden.
Det blir vanligare att björn, varg och lo visar allt större oräddhet och uppehåller sig runt gårdar och bebyggelse där de dödar tamdjur av skilda slag.
Det bör införas en "nödvärnsrätt" att skjuta ett rovdjur som angriper en jakthund eller tamdjur.
Det bör redan nu införas en möjlighet till skyddsjakt eller reglerad licens- jakt på varg.
Vi bör redan nu få ett snabbt och smidigt system för att kunna skjuta de vargar, även lo och björn, som fått ett felaktigt beteende och rör sig bland bebyggelse och människor.
I sammanhanget kan det vara intressant att veta att inte någon av de fyra stora rovdjursarterna är utrotningshotade i ett vidare perspektiv.
Tillväxten av vargstammen bör dock vara långsam och redan innan antalet vargar uppgår till 200 bör viss skyddsjakt tillåtas.
Detta innebär att rovdjurspolitiken skall bidra till att de rovdjursarter som ännu inte, i ett skandinaviskt perspektiv, har kommit upp till ett tillräckligt stort antal individer för att säkerställa att de långsiktigt bevaras, bör
öka i antal.
En del av de konflikter som uppstått i rovdjurstäta områden har att göra med att
regelverket delvis har omöjliggjort en balanserad jakt- och viltvård
där också rovdjuren ingår.
Centerpartiet konstaterar att propositionen inte har alla de element som behövs för att skapa en rovdjurspolitik som åtnjuter acceptans hos dem som bor i bygder med rovdjur och kanske allra minst hos dem som bor i områden med ett
stort samlat rovdjurstryck.
Skyddsjaktsinstrumentet är viktigt för att undvika rovdjursetableringar i områden där riskerna för angrepp på människor eller andra olägenheter är stora.
För vår del är det naturligt att mycket stor hänsyn måste tas till de olägenheter som de stora rovdjuren kan medföra.
En rimlig målnivå för den skandinaviska vargstammen är 20 föryngringar per år, något som motsvarar 200 individer. En sådan nivå garanterar vargstammens långsiktiga bevarande samtidigt som sociala och ekonomiska hänsyn tas.
Centerpartiet anser att utredningens förslag om 1 000 individer (Lodjur)(med medföljande antal föryngringar) är väl balanserat och på ett bra sätt tar hänsyn till de biologiska förutsättningarna såväl som sociala och ekonomiska
konsekvenser.
Centerpartiet anser i likhet med utredningen att miniminivån för järv i Sverige bör slås fast till 300 individer (med medföljande antal föryngringar).
En förändring av 28 § i jaktförordningen så att ägaren eller vårdaren av ett tamdjur får döda en björn, järv, lo eller varg som är under direkt angrepp på tamdjuret är berättigad.
Kristdemokraterna stöder regeringens bedömning, liksom förslaget om ändring av 28 § jaktförordningen (1987:905), varigenom skyddsjakt på varg utan prövning av Naturvårdsverket medges på samma villkor som för närvarande gäller för
björn, järv och lo.
Kristdemokraterna förutsätter att markägare och andra enskilda människor som lever i områden där rovdjur förekommer ges möjlighet att ingå i de regionala samrådsgrupper kring rovdjursförekomsten som regeringen föreslår i
propositionen.
Därför är det nödvändigt att lokala förhållanden hela tiden beaktas, att möjligheter ges att skjuta undan djur som vållar skada samt att skador och skadeförebyggande arbete ersätts.
I en sådan skyddsjakt bör ingå möjligheten att förfölja och skjuta även efter ett direkt angrepp.
Det framstår som orimligt att t.ex. en riven ridhäst inte skulle berättiga till ersättning. Även bikupor som raseras av björn bör ersättas.
Inte minst möjligheten att kunna jaga med hund är en viktig aspekt för många landsbygdsboende.
Hänsyn till de boende på landsbygden måste därför väga synnerligen tungt när effekterna av rovdjurspolitiken utvärderas.
Attitydundersökning har även genomförts i några kommuner i Värmland. Resultaten i dessa visar på betydande skillnader mot Naturvårdsverkets undersökning och icke oväntat på en mer negativ inställning till varg i närområdet, vilket
också manifesterats genom förändringar i vardagslivet.
Rovdjurens drabbande måste tydliggöras och det måste bli möjligt att lägga ett hårt tryck på de rovdjur som går in och gör skada.
Skyddsjakt bör tillåtas inom de områden där rovdjuren förorsakar störningar på rennäringen och för att skydda vilda hjortdjur.
Rovdjursutredningens direktiv från regeringen var att arbeta fram ett förslag till sammanhållen rovdjurspolitik som gjorde en avvägning mellan de biologiska, näringsmässiga och jaktliga intressena. Enligt vår uppfattning saknas de
två senare delarna till stora delar i det nu framlagda förslaget.
En förutsättning för att en grundlig utvärdering av effekterna av etappmålets 200 individer ska kunna göras är att stammen balanseras på den nivån under den tid utvärderingen genomförs.
Debatten om rovdjurspolitiken - främst vargen - handlar om en klassiskt liberal fråga, naturvården. Det är för oss mycket viktigt att vi skapar en helhetssyn vad gäller synen på rovdjur.
Det är vargen som löper störst risk att utrotas, men vargen är kanske också det rovdjur som förorsakar störst rädsla bland människor.
Att vargen dock kan döda människor är belagt och ingenting som kan bestridas. Viktigt att påpeka är dock att inga dödsfall i modern tid har ägt rum i Sverige. Förr
För att i möjligaste mån bredda och fördjupa allmänhetens kunskaper om våra största rovdjur föreslår vi att tre stycken rovdjurscentra byggs i landet - förslagsvis i Dalarna, Värmland och Lappland. I
Det är inte rimligt att undanta ett så stort område av Sverige. Det skulle också underlätta den uppblandning av vargar från de finsk-ryska stammarna som är viktig för att undvika inavel i den svensk-norska stammen.
Viktigt att påpeka i sammanhanget är dock att skyddsjakt måste, liksom all annan jakt, bedrivas på ett etiskt försvarbart sätt. Ett mycket viktigt krav är att honor inte skjuts ifrån sina ungar.
Debatten om rovdjurspolitiken - främst vargen - handlar om en klassiskt liberal och frisinnad fråga - naturvården. Det är för oss mycket viktigt att vi skapar en helhetssyn vad gäller synen på rovdjur.
Det mest brännande nu är frågan om vargen. Anledningen till detta är delvis att det är vargen som löper störst risk att utrotas, men också att vargen kanske är det rovdjur som förorsakar störst rädsla hos människor.
Men rovdjuren förorsakar även rädsla hos många människor, rädsla för den egna säkerheten och för barnens. Rovdjurens farlighet för människor har under de senaste åren debatterats flitigt. Detta gäller i synnerhet varg och björn.
Att vargen dock kan döda människor är belagt och ingenting som kan bestridas. Viktigt att påpeka är dock att inga dödsfall i modern tid har ägt rum i Sverige.
Med hänsyn till framförallt den biologiska mångfalden och förvaltarskapstanken anser vi att minst 500 vargar bör vara målet för rovdjurspolitiken.
Skyddsjakt måste, liksom all annan jakt, bedrivas på ett etiskt försvarbart sätt. Ett mycket viktigt krav är att honor inte skjuts ifrån sina ungar.
I ett avseende är Miljöpartiet inte ense med regeringen. Det gäller förslaget att föra in vargen i 28 § jaktförordningen.
Att tjuvjakt förekommer kan vi inte blunda för. Det går heller inte att utesluta risken för att 28 § utnyttjas på annat sätt än vad som är tillåtet, i alla fall i ett inledningsskede.
Samtidigt har erfarenheten visat att vargen respekterar elstängsel. Som det står i propositionen har man inga problem alls, om elstängslet fungerar.
Som vi ser det kan inte den andra konflikten som finns – den mellan varg och jakthundar – lösas med 28 § JF eftersom vargen inte får förföljas.
Vi anser att regeringen bör ta initiativ till sådana överläggningar med företrädare för fäbodbruket i syfte att lösa konflikter mellan rovdjur och fäbodbruk.
Motion till Centerpartiets distriktsstämma och Förbundsstämma
att rovdjuren bör spridas över landet genom en aktiv förvaltning.
att antalet vargar bör hejdas på nivån 100 djur. Vid den nivån ska en ordentlig analys göras av fristående forskningsinstitutioner. Först därefter tas nya beslut om det är möjligt att utöka stammen ytterligare.
Motion till riksdagen
