vargrevlogonew73

Vargangreppen i Hazaribagh, Indien

Nu vräker Folkaktionen Ny Rovdjurspolitiks Calle Seleborg ut sig stupiditeter och dumheter igen.

Denna gång är det hans återkommande svamlet om vargens farlighet som är temat i hans debattartikel i Jägarnas Riksförbunds tidning Jakt och Jägare.
Vargens farlighet mörklades inför riksdagsbeslut
Hans infallsvinkel till ämnet är att de elaka myndigheterna och de likaledes elaka forskarna har mörkad information om vargens farlighet och fortfarande gör detta. Speciellt är det fallen från Indien där ett stort antal barn dödads av varg och hur detta beskrivs i det material som ligger till grund för riksdagsbeslutet 2001 och Åke Pettersons utredning om de stora rovdjur, som väckt hans intresse.

Han skriver:

”I Artsfakta för varg, som var ett basdokument för rovdjursutredningen, fastslogs att händelserna berodde på:  ”extrema socio-ekonomiska situationer med hög fattigdom och extrem exponering av till exempel barn parallellt med brist på naturliga bytesdjur som tvingar vargen att leva huvudsakligen på boskap och mänskligt avfall.”

I Artfakta för varg sida 40 står det:
”Att vargen anpassar sig till att leva i befolkade områden medför även ett annat problem, nämligen rädsla för angrepp på människor. Vi vet från historisk dokumentation och från andra delar av världen att varg kan angripa, skada och döda människor (Linell & Bjerke 2003). En noggrann genomgång av faktiska angrepp på människor visar att dessa kan indelas i fyra olika typer av vargangrepp:

 

 

  • angrepp av rabiessmittade vargar,
  • tillvänjning eller habituering dvs när vargen mister sin rädsla för människor,
  • försvarsangrepp, där vargen har angripit människor till följd av olika typer av provokationer,
  • extrema socio/ekonomiska situationer med hög fattigdom och extrem exponering av t.ex. barn parallellt med brist på naturliga bytesdjur som tvingar vargen att leva huvudsakligen på boskap och mänskligt avfall.”

Man tar alltså inte specifikt upp fallen från Indien i Artfakta för varg, såsom man får intrycket av när man läser Calle Seleborgs strunt, men gör i stället en mer generell förklaringsmodell till varför vargar i vissa fall dödar människor.
Han i sin tur sliter loss punkt 4 från sitt sammanhang och ställer detta mot redovisning av fakta från en Indisk forskare i den vetenskapliga tidningen AMBIO nr 2 mars 1999 ISSN 0044-7447.

Flertalet angrepp var på barn under sex år. Samtliga fall skedde i byarna eller dess utkant, när barn tillfälligt lämnats ensamma. Inga barn skickades utanför byn på ensamma uppdrag. Informationen var tillgänglig för Naturvårdsverkets Anders Bjärvall i hans dragning till 2001 års rovdjursbeslut.
Det finns inte något i denna indiska forskningsrapport som stöder påståendena i Artsfakta för varg. Tvärtom.

Vadå tvärtom?

Hazaribagh är en provins i delstaten Jharkhand i Indien.
Det är 6147 km² stort, alltså lite mindre än Stockholms län som är på 6519 km².
Det bodde 2 277 475 invånare där 2001 vilket kan jämföras med de 1 949 516 som bodde i Stockholms län per 2007.
Befolkningstätheten för dessa två områden är:

  • Hazaribagh: 370 invånare per km²
  • Stockholm län: 298 invånare per km²

Dalarna som enligt Folkaktionen ny Rovdjurspolitik som inte har den biotop, den vildmark, de ödeområden som man måste ha för att kunna hysa en vargstam, har endast 10 invånare per km²!

Jharkhand är ett av de mest fattiga områden i Indien, där man på landsbygden lever under förhållanden jämförbart med hur vi här i Europa levde för flera hundra år sedan. Maten gör man över öppen eld utanför huset och någon rinnande vatten, sophantering och toaletten såsom här i västvärlden existerar stort sett inte.
I utkanten av samhället finns områden där man slänger sina sopor vilket ofta drar till sig vilda djur, samt de gemensamma latrinfaciliteter man använder sig av, om man då inte väljer att förrätta sina behov bakom någon buske i utkanten av byn.

Citat New York Times september 1996:
“The wolf pounced while Urmila Devi and three of her eight children were in a grassy clearing at the edge of the village, using the open ground for a toilet. The animal, about 100 pounds of coiled sinew and muscle, seized the smallest child, a 4-year-old boy named Anand Kumar, and carried him by the neck into the luxuriant stands of corn and elephant grass that stretch to a nearby riverbank.“

Citat The Independent april 1997:
“Vijay Yadav, 5, calls himself lucky. He was seized while he slept last August, but was left bleeding on the ground, still alive.”
”Vijay's mother Kamlesh, 35, slept right next to him that night. "It was sticky, so we pulled the beds outside for some breeze.”

Enligt rapporten i Ambio, fanns det 5 vargflockar i detta extremt tättbefolkade området och även om det fanns många arter av vilda bytesdjur i området, levde dessa vargar tydligen till störste delen på tamdjur. En enda flock var ansvarig för att ta 200 getter och 300 svin varje år och det till trots för att tamdjuren för dessa fattiga bönder är mycket värdefulla och bevakas mycket noga.

Stor fattigdom, tätbefolkad, många barn, flera vargflockar, vargar som i övervägande grad levar på tamdjur.
Det kan väl inte beskrivas bättre än man gör i punkt 4: ”extrema socio/ekonomiska situationer med hög fattigdom och extrem exponering av t.ex. barn parallellt med brist på naturliga bytesdjur som tvingar vargen att leva huvudsakligen på boskap och mänskligt avfall.”
Calle Seleborg avsluter sitt inlägg med:

”Dagens situation i Sverige är inte direkt oroande. Med vargstammens snabba tillväxt inom ett begränsat område kan dock detta snabbt förändras.”

Vad är det han oroas över?

Vad är sambandet mellan situationen i dagens Sverige och de förhållanden som finns i Indien, som gör det relevant att ta upp detta?
Oroa han sig för att vi ska få flera vargflockar i storstadsregionen samtidig med att fattigdomen där blir lika extrem som i Indien och folk igen tvingas att leva under förhållanden som vi måste flera hundra år tillbaka i tiden för att hitta motsvarande till här i landet?

Nåja, de elaka myndigheterna och forskarna ljuger och mörklägger både det ene och det andra, det står ju i alla fall utom all tvivel.
Så när myndigheterna och forskarna säger ett och lokalbefolkningen (här i landet oftast representerat av någon medelålders jägare) säger något helt annat, så är det så klart de senare som har rätt.
Så med detta citat från artikeln i New York Times september 1996, torde det stå helt klart för Calle Seleborg och hans anhängare, att i Indien, i provinsen Hazaribagh, är vargen helt oskyldig till de orättvisa påståendena om barndödande.

''It came across the grass on all four paws, like this,'' said Sita Devi, 10, the sister of the boy killed by a wolf in Banbirpur on Aug. 16, as she moved forward in a crouch from a cluster of villagers gathered by a well. She told her story with tears in her eyes, to anxious murmurs from the crowd.
''As it grabbed Anand, it rose onto two legs until it was tall as a man,'' she said. ''Then it threw him over its shoulder. It was wearing a black coat, and a helmet and goggles.''
The girl's grandfather Ram Lakhan Panday, who drove a truck in Calcutta for 50 years before retiring to his native village, said: ''As long as officials pressure us to say it was a wolf, we'll say it was a wolf. But we have seen this thing with our own eyes. It is not a wolf; it is a human being.''

Vargen - Artfakta
In India, Attacks by Wolves Spark Old Fears and Hatreds
Districts : Jharkhand
Conservation of Indian Wolf
Child-snatching wolves terrorise rural India

 

.....